Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de förblefvo slutna, knackade han ännu en
gång, men lika förskrämdt.
Nu sjöngo dolda linor och hjul i djup uthål-
lande ton, och portarna öppnades inåt.
I delta ögonblick betogs Hans Alienus af en
sådan fasa, att han höjde axlarna och sökte öfver-
evnukens händer med sina egna. Men denne låg
framstupa med ansiktet mot marken och händerna
korslagda öfver pannan. Då behärskade han sig
och gick in i lustgården. Det svindlade och glitt-
rade för hans ögon, och han stannade långa stun-
der dröjande på hvart steg.
Bakom honom föllo portarna åter i lås, och
han följde sandgången framåt.
Den var kantad af träd, hvilka beröfvals alla
löf, dödats och skalats samt förgyllts ända från
roten upp till de sprödaste kvistarnas spets. Några
grönaktigt skiftande ormar sutto slingrade om gre-
narna. De lyfte sina hufvud vid stegens knar-
rande, ringlade skrämda utför stammarna och runno
in mellan stela cypressrader och buskar. Vattnet
i rännilar af rödgula små runda stenar speglade
honom porlande, hvart han vände sig, och djupt
inne i en rund af höga blomspiror, blå som irr-
bloss, bildades ett tempel af frustande strålar.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
