Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Lyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träplatta det otrikoliska zevshufvudet. Det hade
ansiktet vändt inåt fartyget och täcktes af ett kläde,
hvilket dock ej var tätare än att dragen skymtade
genom. På en af de tomma roddarebänkarna
låg ett mindre föremål, som också var svept i en
tygvåd.
— Hvart fören I mig? — sporde Hans Alienus.
Utan att afbryta sin sång pekade de kyska
kvinnorna väster ut mot Hellas och Rom.
När han såg detta, steg han ombord, följd af
väpnaren, samt gick fram till förstammens
zevshufvud, som han omfattade med båda sina händer.
Hans fingrar trefvade utanpå klädet öfver gudens
drag, och en känsla af glädtig ro spred sig från
hans händer genom hans väsen.
Fylld af en osynlig vind, som icke krusade
vattnet, svällde det röda silkesseglet och drog
skeppet bort från stranden mot hafvets öppna synrand.
I kölvattnets skvalp gungade Poseidon med
treudden lagd under sin nacke, och vågplasket spolade
hans silfverludna bröst, som aftonens kyla gjort
rödflammigt. Lurfviga tritoner sträckte sina
drypande hufvud öfver relingen och kikade grinande
in i båten eller ledsagade kvinnornas tvåstämmiga
sång med stötar i sina pärlemorglittrande musslor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
