Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nu Tuklat-Nirgal efter tjugu årtiondens törst
värmt strupen med hett vin, kunde han icke låta
vara att bakom sin herres rygg hviskande berätta
om dennes namn och äfventyr. Han sköt hjälmen
i nacken, tuggade med de tjocka läpparna och slog
eftertryckligt på sitt ben hvar gång han kom till
något ställe i sina historier, där han kunde in-
blanda orden: »I det ögonblicket var mitt Iif inte
mycket värdt».
Skvallret gick genast vidare med hans sagor,
och redan i dagningen inträngde i Roms kejsar-
borg ett koppel prætorianer samt väckte allhär-
skaren med orden : — Cæsar, bär ditt öde som en
stoiker. Hans Alienus, som låg i skönhetskrig med
Sardanapal och lefvat öfver tusen år, står utanför
din stad. Han lär vara en son af någon gudinna
och en svart gam.
En timme senare låg Cæsars döda kropp fram-
stupa på trappan vid mamertinska fängelset med
bakbundna händer och ett rundt sår i ryggen.
Hans Alienus hade emellertid somnat framför
elden, och då om morgonen hans väpnare väckte
honom, blef han ännu en stund sittande framför
den kolnade veden.
— Hvad är eld? — frågade han. — Kan du
säga mig det?
4 190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
