Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade staden inbjudit Alienus Augu-
stus att på eftermiddagen åse en tvekamp mellan
väpnaren och de mest kända gladiatorerna.
Det var en kvalmig och grågul vårdag utan
sol och utan regn. Företrädd af sina liktorer,
hvilka dock icke buro fascies utan tyrsosstafvar,
steg han fram på sin balkong vid arenan i tält-
takets blå skugga. Ofvan triumfatorns purpur brann
på hans hjässas vissna myrthen en strålkrona, som
Rom förärat sin mänskliga gud, men hans yfviga
hår, hvilket hängde ända ned öfver bröstet, och
hans skägg hade blifvit gråsprängdt. Hela hans
hufvud var som strödt med aska, och oafvändt
stirrade det sänkta ögat på lejonfällen vid hans
fötter.
Väpnaren gick med slamrande steg fram och
åter mellan sina två lansar, hvilka han faststött i
arenans sand. Han svängde sina trubbiga slag-
svärd i blodiga händer, och hans förfärliga utma-
ningar drunknade i den åska af handklappningar,
hvilken rullade från den oerhörda rundbyggningens
trappor af lefvande människoansikten.
Vädret klarnade upp, och Alienus Augustus
framträdde till balkongens med en brokig asiatisk
matta öfverhängda räckverk samt gaf de kämpande
tecken att afbryta fäktningen. Likt när en bränning
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
