Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kreaturen
beta ej tufvan.
Dufvan
söker i skogen ett skyddadt rum.
Hör du ej fågel drilla?
Skogen är spöklikt stilla,
skeppet med fallna segel,
vattnet en rostad spegel
utan dyning och skum.
Allt en vaken förskräckelsens dvala.
Jorden är stum,
rymderna tala.
* *
På fjällhöjden i djupet under dem stod en
människa, och hon svarade naturen:
— Låt vädren jaga, låt ditt tordön rulla,
skräm möss och flugor med din hagelskur,
jag böjer ej mitt knä för dig, natur,
du dunkelfulla.
Svep dina fält i vårens grönska,
fyll drufvan med sin kvalmigt söta saft,
jag räcker högre i min kraft att önska
4—
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
