Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+––––––––––––––––––––*
än du har hunnit i din skaparkraft.
Mig synes människan först verkligt stor
hvar gång hon lugnt förkväfver
din röst, natur, vår mor,
och skönt i strid med dina lagar lefver;
när hon i tempel, hvilka utestängt
din andedräkt, ser altarlågan flamma
för den fullkomlighet, som hon har tänkt
men dina rofdjursspenar aldrig amma;
när stolt hon tvinnar dina hjordars ull
med purpurtrådar och med gull
och skyler rikt sin nakenhet i kläder;
när hon förnekar dig i dikt och bild;
när hon i mänsklig onatur beträder
sin lustgårds mark, där från ditt buller skild
hon sinnrikt tuktar dina träd till häckar,
och dammens springbrunn tvingar dina bäckar,
att slunga sina flöden upp mot skyn.
Hon växer först hvar gång hon gäckar
din blinda gång, ditt blodbestänkta trvn’.
På fyra fotter krälar du i dyn.
Med människan fick först ditt öga syn.
Jag går till mina värf. Som förr jag vaktar
mitt hus mot dina skyars vreda skur
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
