Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns ingen grace nu för tiden. Gif mig gi-
tarren, skall du få se. Och håll upp noterna, så
att jag kan läsa dem.
Hans Alienus öppnade det fläckiga häftet, hvars
papper var alldeles gulnadt. Bläcket hade ljusnat,
så att hvarken noterna eller sångorden kunde tyd-
ligt urskiljas i det svaga och oroliga skenet från
brasan, men då fadern hade letat sig genom de
första takterna och begynnelseorden, läste han fort-
sättningen med minnet. Men han böjde sig framåt
som om han verkligen spelat efter bladet, och han
var för öfvad att behöfva se ned på greppbrädet.
Han blef ifrig och kastade hufvudet åt sidan, så
att det hvita håret fladdrade. Strängarna surrade
under hans smala och styfnade fingrar, och han
sjöng med en sjuttioårings spröda och tonlösa
stämma:
— Nyckelpiga, mät handskar och flyg.
Genierna vänta vid spolen.
Sy mig handskar af deras tyg,
som de spänna i stolen.
Garnen strama och skytteln far.
Väf mig så präktiga handskars par,
att när jag bland mina kära
skiftar det bröd, som de bära
fram till mitt bord utan oro och gråt,
blott med saknad vi skiljas åt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
