Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag med årens gula krans
ännu från hufvudgärden
under min hand ser världen
alltid i morgonens fuktiga glans.
Dörren till gula rummet hade blifvit lämnad
halföppen, och farbror Didrik kom rörd och undrande
på tröskeln. Han gick sakta och smygande fram
öfver mattan och höjde sin arm för att klappa sin
halfbroders skuldra, men drog handen klokt tillbaka
och blef tyst stående bredvid länstolen.
Med ens satte fadern gitarren ifrån sig mot
golfvet och så hårdt att ett sus flög öfver strän-
garna.
— Jag har blifvit för gammal, — utbrast han
med vek och dallrande röst. — Det är på tiden att
jag snart flyttar till de stumma. Men alla minnen
vakna i en stund som denna.
Han började berätta om sin fader samt om
det grå fordom, då husdrängen lönades med en
vadmalsdräkt och tio riksdaler om året, och då på
första vallgångsdagen kon Gulleborg med en löf-
krona på hornen leddes mellan de bladvirade grind-
stolparna till hagen vid nyckelharpans surrande
melodi. Han ströfvade djupt in i skogar, där den,
som gått öfver villgräs måste vända tröjan afvig
för att få makt med trollen. Mellan näckrosbladen
f–––––––––––––––––––––––– —if
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
