Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-
î
bordskamrater, och han bief ofta lika bitter som
han fordom varit skämtande. Han mindes Jason,
stackarn, och Almerini med sin kända energi,
stackarn, och Sardanapal, stackarn, som höll all
Ninives skönhet i sin hand, men icke var så herre
öfver sina bockaktiga begär att han kunde för-
bjuda sin egen kropps själfförstörelse. Till sist
stannade tanken framför honom själf, framför Hans
Alienus, komedianten, som lyft Roms strålkrona på
sin nacke och gifvit en föreställning i det högsta
mänskliga för att därefter, trött af ansträngningen,
sätta sig vid en rätt landtmanskost och en flaska
källvatten.
Äfven blefvo hans tillgångar allt mindre och
slutligen så knappa, att de endast räckte till det
nödvändiga.
Han begynte nu öfverlägga om huruvida ban
icke kände någon människa i landet. Till en början
trodde han det icke, men efter några dagar er-
inrade han sig gamle Ceder, som varit hans in-
formator, och som endast var ett par år äldre än
han själf. Han visste, att Ceder därefter någon
tid varit språklärare, men fått ett litet arf och
dragit sig tillbaka samt lefde i hufvudstaden. Till
honom ville han nu skrifva, men han hade icke
författat något bref sedan den gången, då han
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
