Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer, än att arbetet bief dem ett hälsosamt och
gladt tidsfördrif. Tag honom till lärare.
Sådana ord förstodo ju ingen, och snart lät
Hans Alienus inställa dansen på lördagsaftnarna.
Olsson, hvars smidiga bugning aldrig riktigt vunnit
hans bjärta, fick flytta, och det stilla huset, som
i forna år så ofta fyllts af dans och stoj, hörde
under de långa kvällarna endast stötarna af en
sömnlös gubbes käpp. Ljus lyste icke längre mer
än i ett enda fönster, och i de många grönt olje-
målade kakelugnarna sprakade inga hemtrefliga
brasor. Stolarna stodo tomma, och på bänkarna
i förstugan lade inga bullrande gäster sina pälsar
och skinnmössor. Dörrarna mellan de olika rum-
men voro låsta och nycklarna hängda på dörr-
tränas spikar. Linneskåpen stodo halföppna för
att icke dukarna skulle mögla, glasen på skänk-
hyllorna öfvertäckta med ark af tidningen Kapten
Pufl’, hvilka hittats i en lår på löftet. Den ofant-
liga syltkitteln af koppar puttrade ej på spisen,
och hackadt granris ströddes ej öfver golfven. Gar-
dinerna med sina stugor och jägare voro fällda
och porträtten öfvertäckta. Där bodde en berg-
tagen. Där bodde en man, som tillhörde något
annat, något förflutet.
Långa stunder af djupt svårmod voro nu hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
