Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag håller af henne såsom en ren, oskyldigt
lidande varelse. »Lust»? Ja, den enda lust jag har i lifvet,
guldets, den skall hon få dela till fromma för de sina,
efter hon ej sjelf kan njuta deraf »Nöd»! Ja. af nöd,
af sorg ha vi öfvernog, både hon och jag. Är det ej
samma sorg, kan den ej förena oss, så skall den
åtminstone ej söndra oss. Och för öfrigt, farbror, hur
många hålla väl fast och obrottsligt, utan minsta
anmärkning, de löften de gifvit i brudstolen? Jag hoppas att
vid slutet af vårt korta äktenskap intet skall finnas att
förebrå mig. Jag har inga illusioner väckt, som
framtiden skall krossa.
— Dina rättsbegrepp äro förvillade, Gösta. Du blandar
samman två beslägtade, men olika saker, hemska båda
två, men den ena dock sjufaldt värre. Den man, som
sviker sina löften i brudstolen, han blir en edsbrytare, på
sätt och vis väl ock en »menedare», men den, som
aflägger dessa löften med full och klar insigt att hans
känslor icke skola tillåta honom att hålla dem, han är
genast en medveten menedare. Jag vill ej säga hvad du
kommer att göra, ingen menniska kan fullständigt blicka
in i en annans hjerta. Du är din egen herre, och nu
har jag varnat dig. Af din gamle vän har du efter detta
intet annat att vänta än kärleksfullt deltagande.
Detta samtal upprörde Gösta djupt; men prosten
hade fått del af saken för sent, nu dugde det ej att se
till höger eller venster, och snart var bröllopsdagen inne.
Det var ett mödosamt stycke arbete, att få
kammarjunkare Silfverspjut till Lindenäs att afstå från en ståtlig
kyrkvigsel, vid hvilken han drömde om, att med det nya
uppslaget i sina familjeförhållanden helt och hållet qväsa
den missaktning, som allt tydligare visades den utfattige
och i sitt väsen mindre värdige ädlingen. Han hade ju
en gammal heltäckt kaross, som visserligen ej varit ur
lidret på de senaste sex åren, men som nog af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
