- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
52

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Från morgonen då modrens tårar fallit i brudkronan
och lillasysters kyssar värmt hennes kind ... hvar var
baron Gösta då ... och till hurraropen här på Halleborg ...
Hvad hans stämma ljöd fast och lugn när han talade till
folket! ... Hvad sjön var vacker och parken trolsk i
natten! Hvad gjorde han nu månne? Kunde han sofva? ...
»Hurrah! Hurrah!» När skulle allt Halleborgs folk, stora
och små, män och qvinnor, härnäst samlas så der
allihop? Huh! Huh! Hon visste det hon. skulle inga
hurrarop höjas, inga lyktor glimma, men helt visst skulle
herrn till Halleborg vara mycket nöjdare och gladare då!
Då skulle han sitta ensam i vagnen, samma vagn som i
afton, den allra bästa, och många andra vagnar skulle
följa den, och folket vara så allvarsamt och klockorna
ringa ...

Och allra först skulle hon åka, friherrinnan Amelie
Hallenhjelm, född Silfverspjut. Men skulle hon vara
klädd i hvitt, inte svart som i dag, och ingen skulle då
behöfva vara rädd att hon genom svaghet och lidande
skulle störa det högtidliga programmet. Och gamle
prosten skulle taga mot henne i kyrkan der framme vid
altarrunden, precis som för fem år sedan, då hon stod der i
konfirmandernas ring. Och mamma och småsyskonen skulle
nog gråta rätt mycket ... Och han derinne skulle
måhända känna sig litet tacksam för det hon så tyst och
stilla och ordentligt och med minsta möjliga tidsutdrägt
fyllt sin del af öfverenskommelsen ... Och nog skulle
prostens kära stämma darra en smula, när han höjde den
lilla svarta skyffeln öfver sitt käraste skriftebarns kista ...

*     *
*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free