- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
61

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VII. Hvar för sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många gånger, nästan för hvarje detalj af de
genomgripande förändringarna, hon blef varse. Men vid sidan
af denna tacksamhet uppspirade i hennes hjerta en annan
känsla, om hvilken han ej gerna kunde ha någon aning.
Hvarför skulle icke detta hem, sådant det nu var, kunna
varit deras, föräldrarnas, hennes och syskonens, rigtigt deras,
för egna medel? Och hvarför skulle det gått så utför för
pappa att han aldrig, aldrig sjelf skulle kunnat ekonomiskt
resa sig? Hvarför skulle hon behöft sälja sig, sälja sitt
lif, som hon från denna dag då köpet fyllt sin
bestämmelse, ju knappast hade rätt att lefva? Det var nästan
med förfäran hon kände hur hennes krafter vuxit och
hennes tillstånd förbättrats. Skulle hon, som med sådan
smärta betraktade den smältande snön och grät vid
tanken på att aldrig mer få se den breda sitt täcke öfver
jorden, skulle hon nu behöfva bäfva för att inte vara
till reds att stoppas ned i mullen härnäst den tinade i
vårens sol?

Sjelfve kammarjunkaren var rörd af tacksamhetskänslor
och, dagen till ära, fullkomligt nykter. Hanna hade
samlat Gösta ett helt fång af de fagraste höstrosor, som
kunde uppletas i Lindenäs’ vanvårdade trädgård, och
småsyskonen hade blifvit så förtroliga med storsvåger, att de
kafvade upp och ned på hans knä.

Amelie såg på dem med stora, frågande ögon. Huru
skulle det bli när hon var borta? Att han aldrig
ekonomiskt skulle lemna dem åt sitt öde, äfven om den nu
lemnade hjelpen visade sig otillräcklig, det visste hon.
Men skulle han komma hit, skulle syskonen få komma
till Halleborg, skulle det egendomliga vänskapsbandet
mellan honom och fru Ragnhild hålla sedan? Och om
sä vore, skulle han någon gång med en smula
tacksamhet, med någon liten rörelse i hjertat, erinra sig huru
snabbt och stilla, utan klagan och suck, hon gått bort
sedan hon fyllt sitt värf?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free