- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
74

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VIII. Blidare luftstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

BLIDARE LUFT STRECK.

— Riskabelt är det, mycket riskabelt, men — något
mord är det inte. Låt henne resa!

— När?

— Genast. Tiden är dyrbar för henne. Vi kunna
få kallare i Maj än nu.

Så var då stunden inne, som Gösta så mycket
längtat efter! Han skulle åter få vara helt och hållet
sig sjelf utan alla ängslande påminnelser, utan tvång och
umgängespligter, och Amelie skulle nog också njuta mycket
af att komma ut från alltsammans, af att bli aflägsnad
från allt, som hindrade henne att drömma sig såsom en
oberoende, sjelfständig ung qvinna. Och komme hon väl
ditut till södern, då hade ju den berömde läkaren ställt
i utsigt en liten kort, plågfri tid.

Men det var förunderligt att han inte kände sig
mera tillfreds den sista aftonen före afresan, en skön
vårqväll, då Amelie, liksom flere dar förut, för att vänja
sig vid luften, burits ut en stund på stora trappan och
satt i hvilstolen, öfverhöljd af sjalar, med en respirator
för munnen och omgifven af dem alla! Han kunde icke
värja sig från en känsla af tomhet vid tanken på att
bli alldeles ensam. Han tog Ragnar om nacken och
frågade:

— Nå, min gosse, du glömmer väl inte alldeles
bort store svåger, fast syster reser bort?

Månne Amelie erfor en liknande känsla? Ja, helt
visst, och en mycket starkare. Hon skulle ju skiljas från
alla de sina utom modern. Han gick fram och böjde
sig ned öfver henne och sade:

— Gifve Gud, att du måtte få en god och
plågfri tid derute under blidare luftstreck!

— Blidare luftstreck! Ja, det skall ju göra mig godt,
om jag bara orkar dit, försäkrar professorn. Men med
alla de minas kärlek, med all din ... all din . . . stora
vänlighet tyckte jag det var så varmt och godt midt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free