- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
158

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - V. När Stora-Mia spelade Guds försyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158 iVU-R stora-miä spelade guds försyn.

— Ma ........ amma!

»Ma . . . . a . . .amma» ja! Ack, tänkte jag, om jag
hade varit din mamma.

Dagen efter var min fridag, och när jag kom hem
talte jag om alltihop för Stora-Mia. Hon började
stor-gråta, så n synd tyckte hon det var med de unga, vackra,
dumma menniskorna. Hela natten fick jag ingen ro för
henne; hon bara frågade och pratade och torkade sig i
ögonen. Tidigt på morgonen steg hon upp och satte
sig att skrifva. Men sen blef jag. Gud hjelpe mig, rigtigt
ond på henne när hon visade mig hvad hon skrifvit:

2Herr Baron!

Hon älskar er ännu, älskar er så hon kan dö, stackars menniska,
men är för stolt att visa det, för ni har visst kommit att såra henne
alldeles rysligt. Hela vägen när hon reste från er, grät hon och k5’sste
ert porträtt. Resa frän er och stöta bort er och dö utan att det blir
väl igen, det kan hon nog, men låta bli att hälla af er, det kan hon
inte, den lille stackarn. Försök en gång till! Tvinga henne, släpp
henne inte! Ack. hvad är det väl att till och med förödmjuka sig lite,
der bara kärleken är qvar!

En ödmjuhj ohänd vän,^->

— Det här kommer naturligtvis aldrig i evighet att
bli afskickadt, Mia. Jag skulle skämmas ögonen ur mig,
om någon finge veta att du skrifvit det, sa jag.

Men hon kysste och tiggde och bad, och innan jag
for hade jag med egen hand stoppat brefvet i postkupén.
— Ja, blir han sjelf gift nå’n gång .så lär han sig snart
begripa hur sånt der går till.

När jag kom hem en vecka derefter slöt jag Mia
hårdare än vanligt i famnen, för när en har varit gift
nagra år sä minskas karesserna; en kan mena lika väl
for det.

— Du är väl inte sjuk? sa hon.

— I dag voro baronen och friherrinnan med hem
till E, pa hundrafyrtisexan, Maria. Gud välsigne dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free