Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VII. »Vankelmod bor under de liljekullar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’•vankelmod bor uNder de liljekullar". 169
Jag gaf stoppsignal, och efter tjugo minuter hade
vi fått fatt i en båt och fört fröken Bettys lik i land.
Det vackra hufvudet hade krossats till en formlös massa
mot vågbrytaren vid ett af brohvalfven; endast det
herrliga, mörka håret var ännu sig likt.
På stationshuset i — t fladdrade den blågula flaggan
i den ljumma sommarvinden; der var blommor i alla
fönstren, och Blixtberg och gamla herrskapet och alla
barnen stodo på perrongen.
Det var den gräsligaste stunden i mitt lif Min
sorg var naturligtvis mångdubbelt större vid min egen
hustrus dödsbädd; men nu kände jag dertill en fasa och
förskräckelse, som höllo på att komma hjertat att stelna.
Ifall herrn skrifver om det här, som han gerna kan
göra, för gamla herrskapet är ur tiden och Blixtberg är
död i Amerika, så kan han ju ta och beskrifva lite af sig
sjelf de gamles fasa och jämmer och hur skrifvarn kastade
sig öfver liket och kysste de mörka flätorna och skrek
som om han legat under maskinens hjul, eller hvad han
kan hitta på.
Men jag vet intet om allt detta. Ingenting, rakt
ingenting. Jag var som bedöfvad, och har ännu svårt
vid att tro att det var jag som öppnade kupédörrarna.
Jag mins ingenting förr än vid förhöret på qvällen inne
på expeditionen i —t när trafikdirektören spände ögonen
i mig och frågade:
— Men hur kunde Blomdahl glömma att lägga
kroken på dörren utifrån? Annars hade detta aldrig händt!
— Vid min själs salighet, herr trafikdirektör, har
jag lagt haspen på ordentligt, svarade jag, och sen fick
jag stå i en hel timme och höra hur de tviflade på mina
ord och se hur gamle stinsen säg på mig med sina tårdränkta
ögon och utan ett enda ord tydligt anklagade mig för
sin dotters död.
Dagen efter hittades på jernvägsbanken, strax bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
