Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årstads pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mer än ett. Men de misstänksamma och avundsjuka
pigorna hade förrått Hagbarth. Vid utgången blev han
gripen, utförd på fältet och vid öppet ting dömd till galgen.
Nyss var han en lycklig älskare, och nu var lyckan färdig att
komma honom om halsen. Sedan domen var avkunnad,
steg drottningen fram, räckte honom ett horn, talte honom
försmädligen till och bad honom dricka, innan han kom till
Hell. Hagbarth svarade henne ibland annat: Jag
emottager den sista drycken. Icke ohämnad kommer jag till de
lycksaligas boningar och till de andar, vilka jag före mig
ditsänt. Rasande kvinna! Olyckliga moder! Tiden skall
aldrig återgiva dig, vad du förlorar, var dag skall förnya
din smärta och därpå kastade han henne drycken i ansiktet.
Signe och hennes nu mera sörjande pigor hade emellertid
under bittra tårar överenskommit att sätta eld på slottet
och hänga sig själva, så snart Hagbarth var insomnad. Nu
föres Hagbarth till den hög, som sedan fick namn efter
honom. Han ville försöka sin älskarinnas trohet, bad därför,
att man först ville upphänga hans mantel, och föregav att
han vid denna sinnliga bild av sitt förestående öde ville
göra sina dödsbetraktelser. Detta sker och den, som på
slottet var satt på vakt, giver ett visst tecken, då Signe med sina
pigor fullbordade sin föresats. När Hagbarth såg slottet
brinna, upplivades han av glädje, skyndade på sina bödlar
och sade: Lycklig är jag, som icke ensam kommer till
dödens Gudar. Jag har ett fast hopp att få förnya min
kärlek och snart skall döden liva min vällust. Hela norden skall
omtala vår enighet — vår kärlek. Och nu dog han glad.
Vilket trotsande emot döden, förakt och hämnd emot
fiender, trohet emot vänner och oryggligt hopp om en evig
lycksalighet!"43)
43) Minnesvårdar efter denna trohet i döden, kringspridda
nästan över bela norden, utvisas med de dem åtföljande traditioner:
I Uppland och Håtuna socken nära Sigtuna, uti fornlämningarna
Signilsberg, Hagbarthsslätt och Tärnelund. I Nerike i Lennäs
socken vid Segersjö med lämningarna av Hagbarthsröse, Sigårdshög
och Signeskälla. I Blekinge och Ysanna socken med Hagbarthsek
och Signesbur. På Seland med Sigersstad, Sigerslott, Sigershög,
Hagbarthshög och Signesslott. Suhm gynnar den mening att
händelsen tilldragit sig på Seland. Messenius hänför det helt oskyldigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
