Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2, 16 Jan. - Tobaksförgiftning. Af prof. G. Von Bunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läkare syntes vara ense om orsakssambandet mellan
nikotinförgiftningen och sjukdomsyttringarna; någon gensaga
uttalades icke.
Det oaktadt måste jag dock medgifva, att i många af
de hithörande frågorna sammanhanget mellan orsak och
verkan icke kunnat påvisas med tillfyllestgörande exakthet. Men
äfven om man stryker allt sådant, som är osäkert, så
kvarstår dock så mycket, att man måste förklara den kroniska
nikotinförgiftningen vara en orsak till svåra kroniska sjukdomar
och en källa till degeneration.
Låtom oss nu komma till frågans ekonomiska sida. Må
man tänka på de ändlösa vidder af de mest fruktbara
landsträckor i alla trakter af jorden, från tropikvärlden ända till
de länder, som bilda gränserna för kornodlingen, hvilka alla
tjäna till produktion af detta gift. Tobaksplantan trifves
endast på den mest humusrika mark och utmärglar den i hög
grad; den erfordrar mycket arbete, omsorg och vård.
Odlingsmarken för denna giftplanta gödslas med ett material,
hvilket man undanhåller de fält, som frambringa vår näring.
Må man tänka på de kostbara frukter, som dessa landsträckor
kunde bära. På den stora mångfald, den rika omväxling,
som de skulle kunna gifva våra måltider. Må man tänka på
de talrika arbetskrafter, som äro i verksamhet med
frambringandet och distribuerandet af giftet i fråga. Må man
framför allt tänka på de hundratals tusen arbetare och
arbeterskor, som i tobaksfabrikerna undergräfva sin hälsa.
Slutligen må man icke heller glömma den estetiska eller
snarare oestetiska sidan af saken. Må man blott tänka på
rökarnes illaluktande kläder och bostäder. Må man tänka
därpå, huru rökarne förpesta luften för sina medmänniskor.
Må man tänka på den fattiga befolkningens trånga
familjebostäder, där fadern röker och hela familjen, till och med
dibarnet, ständigt måste inandas den giftiga luften. Må man
tänka på de offentliga lokalerna, där äfven icke-rökarnes
hälsa är utsatt för att taga skada. Många måste afhålla sig
från att besöka sådana lokaler. Personer, hvilka äro
förbundna genom gemensamma intressen, blifva skilda från
hvarandra. Järnvägsstyrelserna äro nödsakade att afskilja de
resande människorna i två klasser, de förgiftade och de
giftfria, hvilka icke kunna lefva tillsammans i ett trångt rum.
Och må man vidare tänka på det äckliga, ständiga spottandet
i följd af vanan att röka. Om järnvägsbiljetten faller på
golfvet i en kupé för rökare, så kan man icke vidare taga
upp den. Tillbakahåller en väluppfostrad man spottandet, så
förgiftar han sig ännu mera. Öppnar man fönstret, så flyger
aska från en cigarr i ögonen på en. Och slutligen: hvartill
tjänar allt detta? Hvad är den egentliga orsaken till hela det
oaptitliga rökslafveriet? Endast det tanklösaste
efterhärmningsbegär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
