Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, 1 Febr. - Lucksängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smittan finns således mångenstädes, där vi ej ana den.
För en vuxen, sund människa är det nog ej så svårt att
motstå smittan, om man någon enda gång får i sig ett fåtal
baciller. Men i lucksängen är det ej fråga om bara ett fåtal,
om någon af de där liggande är behäftad med lungsot;
millioner och åter millioner baciller hostas dagligen in i fällar
och sängkläder samt ut i den luft, som grannen i nästa
ögonblick inandas. Det blir en mass-smitta som knappast en
berghälsa kan stå emot i denna mustiga luft.
Barnets kropp saknar ännu många af de naturliga
smittomotgifter, som under årens lopp bildas i människans celler
och kroppssafter. Just mot den tuberkulösa smittan äro
barnen oskyddade i högre grad, ju yngre de äro.
Det torde ej finnas ett enda
barn, som kan ligga i samma
lucksäng som en lungsiktig utan att
smittas med tuberkulos.
Så vanlig som lungsoten är,
torde det väl å andra sidan
knappast finnas en en enda lucksäng
af mogen ålder, där ej en lungsjuk
legat längre eller kortare tid; legat
där och inpyrt skåpet,
sängkläderna, framför allt fällarna (som
aldrig kunna göras rena) med
tuberkelbaciller. Och dessa baciller
dö aldrig ut i en sådan omgifning;
de frodas och trifvas i väntan på
ett tillfälle att få kasta sig öfver
en frisk och härlig barnakropp, där
de kunna få sitt lystmäte på skadegörelse och förstörelse.
Hvad kan göras med lucksängen, folkfienden? Bränn
den! Intet annat hjälper. Låt ej gamla ovanor, gamla
sedvänjor, gammal slentrian få fortlefva, när de leda till
sjukdom och död!
Jag har sett och en kort tid deltagit i Nationalföreningens
mot tuberkulos arbete på att förbättra hygienen, minska
tuberkulosdödligheteri i några af Norrbottens byar. Jag har sett
det envisa, sega motstånd, som särskildt de gamla satte upp
mot införande af en sundare ordning, så t. ex. mot
afskaffandet af lucksängarna. »Åtminstone så länge vi gamla lefva»
ville de ha sitt skåp kvar. Men vi få ej tillåta ens detta.
Gamla vanor äro ej värda så mycket som hälsa och kraft.
Jag minns triumfen, när det kunde skrifvas in i
journalerna på Nationalföreningens försöksanstalt, Hälsan, att bonden
den och den ändtligen låtit öfvertala sig att hugga sönder
sin åbäkiga lucksäng till ved.
En af de envisaste hade tröttnat på påminnelserna; han
visade mig en dag helt stolt sin lucksäng: nu hade han
Fig. 4. D:r M. Simon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
