Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6, 16 Mars - Något om den amerikanske läkarens utbildning och verksamhet. Af Docenten Med. D:r Abraham Troell. (Forts. fr. föreg. n:r)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något om den amerikanske läkarens
utbildning och verksamhet.
Af Docenten Med. D:r Abraham Troell.
(Forts. fr. föreg. n:r)
Om homöopatien och dess s. k. erkända officiella
ställning i Förenta Staterna har det rätta sammanhanget så många
gånger utvecklats här hemma, att verkliga förhållandet nu
borde vara allmänt kändt. Så är dock knappt fallet. Man
förgäter att förefintligheten där af homöopatiska medicinska
läroanstalter – till antalet blott 10 af Staternas samtliga 101
– och stora sjukhus, har sin grund däri att donationer
någon gång skänkts med föreskrift om att homöopatiska
inrättningar skulle komma till stånd. Det ha de gjort och nu
finnas de där under de gamla benämningarna. Men
verksamheten bedrifves med operationer och medikamenter
ungefär som på andra sjukhus, Ingen af de Hahnemannska
principerna – »similia similibus curantur» eller den om de
små läkemedelsdoserna – är förhärskande där.
Karaktäristiskt är det kraf på vidsynthet, som de homöopatiska läkarna
gärna framställa när talet faller på deras läror. Den moderne
läkaren skall – säga de – ej vara så ensidig och bornerad
att han ej tar det goda och förnuftiga från hvarje håll, hvad
namn och ursprung det än har. När jag hörde detta från
en mycket sympatisk och så vidt jag förstod, förståndig
svenskfödd homoopatisk kirurg i Milwaukee, kunde jag
själffallet ej göra någon principiell invändning däremot. Men
jag ansåg det fullständigt meningslöst att fortsätta diskussionen
efter det han några ögonblick senare besvarat min fråga vid
hvilka sjukdomar han för sin del då ansåge att homöopati
kunde uträtta hvad inte det vanliga slaget läkekonst kan.
Jo, förklarade han, vid »marasm of infants» och vid
– difteri.
I åtminstone ett afseende är det ofråtnkomligt att
homöopatien – äfven den som må betrakta sig hederlig och
uppriktig – dömer sig själf till undergång, om ej snar ändring
sker. Jag åsyftar den fullkomligt isolerade ställning hvari
den håller sig gentemot den öfriga medicinska världen. De
homöopatiska läkarna taga ej del i öfriga läkares
vetenskapliga sammankomster och offentliga diskussioner, de läsa ej
deras tidskrifter och ha ingen personlig kontakt med den
öfriga medicinens framsteg. Äfven om deras lära i sig själf
hade något af guld i sig, så måste ju en dylik isolering i
längden verka förintande på dess förkämpar. Det
påpekandet skall jag här ej uraktlåta att göra, att man i Boston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
