Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6, 16 Mars - Den Julianska lagen. - Den sexuella frågan. Själfuppfostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den Julianska lagen.
Under den gamla romartiden genomförde Julius Caesar
en lag, som ytterligare skärptes af kejsar Augustus, den s. k.
Julianska lagen. Enligt denna belönades barnrika familjer,
men ogifta personer belades med olika straff.
Vid tillsättande af offentliga ämbeten fäste man sig
mindre vid vederbörandes förtjänster om sitt kall än om
deras barnantal, så att det blef regel, att de hastigaste
tjänstebefordringarna vunnos af dem, som hade de flesta
barnen.
Däremot behandlades ungkarlar mycket strängt. Så t. ex.
var det förbjudet att testamentera, något till dem, hvarför
det ofta förekom, att ungkarlar gifte sig bara för att slippa
gå miste om ett arf, hvilket föranledde Plutarcus att säga,
att romarna gifte sig för att bli arfvingar, men icke för att
få arfvingar.
Kvinnor, som vid 45 års ålder icke hade man och barn,
voro förbjudna att bära ädelstenar som smycke och att visa,
sig på gatan i bärstol.
Enklingar och enkor, äfvensom frånskilda af båda könen
blefvo ålagda att inom två år träda i nytt äktenskap.[1]
-
Den sexuella frågan.
Själfuppfostran.
Om dennas betydelse för det sexuella lifvet gör d:r Fr.
W. Foerster följande beaktansvärda uttalande. Han säger:
Vi hafva redan ingående talat om askesens (försakelsens)
värde och mening samt därvid uppvisat framför allt, att
askesen icke betyder ett dystert »nej» till lifvet utan att den fast
mera öfvar och stålsätter den viljekraft, som först på allvar
ger oss kungaväldet öfver lifvet och öfver oss själfva.
En sådan skolning och stegring af viljekraften kräfves
alldeles särskildt på det sexuella området; först och främst
emedan de starkaste frestelserna mota just där, men också
därför att vår hållning på detta område är af största
betydelse för hela vårt viljelif. Man skulle icke så ofta likställa
sedlighet och sexuell sedlighet, om icke seger och nederlag
på denna punkt ägde så stor betydelse för allt människans
görande och låtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
