Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8, 16 April - Småmask (Änger, Oxyurus vermicularis) i synnerhet hos vuxna. Efter Prof. W. Zinn, Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pröfvade, ständigt med endast öfvergående större eller mindre
verkan. Den närmare undersökningen visade, att det varit
"brist på rationellt genomförande. Förf. har därför ansträngt
sig att finna en enklare metod, som kunde leda till ett
säkert resultat och blott behöfde några dagar för att
genomföras. Patienterna hysa alla en brinnande önskan om att bli
befriade från sina parasiter; dock sakna de det nödvändiga
tålamodet att använda veckolånga förhållningsregler, såsom
lavemanger med medikamentösa lösningar. Hvarje
förbättring kommer därför patienten att upphöra med behandlingen,
till dess recidivet kräfver förnyad behandling. Sålunda var
det äfven här.
I nästan alla läroböcker i inre medicin och
barnsjukdomar ser man uppgifvet, att oxyuris-behandlingen är
långvarig och måste fortsättas i veckotal, men detta är ofta
onödigt. Den målmedvetna behandlingen af oxyuris-sjukdomen
beror på kännedom om maskens utvecklingshistoria. I
medicinen är det få områden, på hvilka man med så full
säkerhet känner sjukdomens orsaker, symptom, botemedel och
förebyggande som vid fall af de vanligare djuriska parasiterna
hos människan, nämligen vid inälfsmaskarna. Behandlingen
hör därför till läkarens tacksammaste uppgifter. Angående
oxyuris’ utvecklingshistoria skall här blott refereras de
viktigaste fakta.
Oxyuris lefver i människans tunntarm. I äggen, som
upptagas genom munnen, äro embryonerna allaredan långt
utvecklade och mikroskopiskt lätt igenkännliga; i magen krypa
de unga individerna ut och vandra därifrån ut i tunntarmen.
Vid liköppningar af barn har man upprepade gånger funnit
dem. Af ganska egendomligt intresse är påvisning af
oxyuris’ tillvaro i själfva tarmväggen. Wagener och Edens ha i
nedre delen av tunntarmen hos barn funnit dem tämligen
ofta. I små kalkknutar ungefär så stora som
knappnålshufvud, motsvarande folliklarna i de Peyerska körtlarna, eller
också i de solitära folliklarna, fanns småmask. Vid seriesnitt
lyckades man med säkerhet igenkänna parasiterna, som ofta
voro starkt förändrade vid förkalkning. När tillfälle
erbjuder sig, tränger sig alltså oxyuris i tunntarmhinnans
slemhinna in i folliklarna och gå här under genom förkalkning.
Om oxyuris tränger in genom frisk eller sjuk slemhinna, har
man ej säkert kunnat afgöra.
Det är intet tvifvel om att detta ej sällan förekommer
vid den så vanliga tillvaron af oxyuris. Den säkra diagnosen
är ofta mycket vansklig och stundom omöjlig på grund af
de stora förändringarna vid förkalkningen. Men med
tillräcklig vana kan man dock redan med blotta ögat eller med svag
förstoring igenkänna nämnda kalkknutar af oxyuris med stor
sannolikhet. Hos barn har förf. i talrika fall påvisat dessa,
men hos vuxna har det aldrig varit möjligt. Det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
