Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, 16 Maj - Engelsk och svensk renlighet. Några jämförelser afseende hembaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalmedvetandet. De föra nämligen med sig en sund renlighetskänsla,
som alltid tar sig uttryck i dagliga afrifningar af kroppen
och, om förhållandena medge, — ett dagligt bad.
Men det är ju tyvärr inte alltid förhållandena medge
detta. Och man rättar sig hellre efter de varande
förhållandena än man ändrar desamma. Där tror jag en stor del af
anledningen ligger till genomsnittssvenskens motvilja för kalla
hembad.
I städerna inrättas ju numera understundom badrum i
hvarje lägenhet, åtminstone i dem på tre rum och däröfver.
Men detta hindrar inte att inan hos familjer med både fem
och sex rum kan finna badrummet användt som upplagsrum
för koffertar, lådor och skräp, och badbaljan använd som
tvättbalja. Och äfven om badbaljan användes för sitt rätta
bruk, är det oftast för ett bad i veckan och då — varmt.
— Jag tål inte kalla bad hvar dag!
Det hör man ofta. Och det låter ju som en god ursäkt.
Men om man of versätter det till ett med sanningen mera
öfverensstämmande språk, blir det: Jag har inte vant mig
vid att bada hvarje morgon, och känner därför intet behof
däraf. Det är kusligt bara att tänka på det.
Det första man blir tillfrågad i en engelsk familj är om
man önskar tvätta sig. (Nu måste här dock medges, att man
i de engelska städerna knappt kan gå öfver gatan utan att
bli svart af sot och rök.) En svensk skulle nästan fatta en
sådan fråga som en förolämpning — och jag vill inte tala
om italienarna i det här sammanhanget. Jag har sett litet
af dem på olika boardinghouses i London.
Det må tillåtas mig följande lilla parentes. Det var på
ett engelskt boardinghouse. En italienare, som bott en half
månad på ett pensionat, sade en dag till landladyn:
— Kan jag använda badrummet någon gång?
— Hvad för slag? Använder ni inte det hvarje morgon?
Hennes förvåning var så stark som all engelsk reaktion
mot snuskighet i alla former.
— Nej, jag har inte badat se’n jag kom hit.
Landladyns utrop kom spontant, och var nog inte direkt
afsedt att bli elakt.
— Oh, you dirty beast! (Oh, ni smutsiga best!)
Bor man i ett stort boardinghouse, där det bara är ett
badrum (vanligen finns ett badrum för hvarje »upper floor»),
får man ett lifligt intryck af den engelska
»morning-tub»-kutymen. Det är en daglig täflan att komma först till badet,
och ej sällan blir det en kapplöpning i »pyjamas» (den
engelska sofdräkten) till badrummet.
Hvarje engelsk gosse är uppfostrad att från bädden gå
direkt till badet, året om hvarje morgon. Så ock flickorna.
Och denna vana föra de med sig genom lifvet. Äfven om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
