- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 31, 1916 /
178

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12, 16 Juni - Kvinnan, barnet och den moderna osedligheten. Af Josef Pæppus. Köln.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han sade till de vansläktade romarna: »Deras sedlighet
förtjänar det högsta beröm, under kyskhetens beskydd lefva
kvinnorna, skådespel och bachanalier utsätta dem icke för fara
genom liderlighet. Äktenskapsbrott förekomma hos detta folk
trots dess mängd mycket sällan – förfaller en kvinna till
sköka, förlåter ingen hennes fel – ty ingen kan där
obesväradt skratta åt eller förstående eller förlåtande le åt lasterna,
och att förföra och att falla är icke modernt, icke en
nästan nödvändig fordran på tidsanden.»

Det var då. – Andra tider ha kommit. Ett
annorlunda tänkande släkte lefver. Borta är den höga, religiösa
aktningen för kvinnan, som Tacitus tillskrifver germanerna.
Om kvinnorna i våra dagar dristar sig D:r Max Kemmerich
i sin bok, »Saker, som man icke säger», att lämna följande
skildring:

»Damerna föredraga erotiska samtal, då de äro för sig
själfva. Icke alla naturligtvis, undantag finnes det ju alltid,
men flertalet. Där anlägges nu utan tvifvel en helt annan
måttstock än den våra fruars prat om dygden lät förmoda.
Under det att i det offentliga lifvet dygdehjälten och den som kan
tala spela hufvudrollen, äro här – men ännu mer naturligt
mellan fyra ögon, af hvilka blott två äro kvinnliga –
rollerna ombytta. Icke fåret står här högt, utan tjuren, icke
dygdeliljorna, utan de röda nejlikorna. Här uppskattas
männen efter sina förborgade egenskaper, ja till och med
rekommenderas. Ty damernas diskretion står icke högre än
männens. Att damerna aldrig skola tillstå detta, förstås af sig
själf. Det hör ju till de saker, som man icke säger. Och de
som därför icke äro mindre ja till och med mycket sannare
än de andra.»

Man skulle kanske kunna mindre tro på denna
skambild som Kemmerich menar sig teckna af den tyska
nutidskvinnan, om icke det faktum stode kvar, att man i vissa
kretsar skänker sitt bifall åt hans uppfattning, ja, man går
ännu längre i att skymfa än han. Till bevis må här blott
några meningar ur en följetong i »Münchener Neueste
Nachrichten», n:r 411, 1910, citeras, en tidning, som i en upplaga
på 110,000 exemplar förmår utöfva ett alltigenom otroligt
förgiftande inflytande på folket. Där heter det: »I Tyskland
har väl före kriget i de breda lagren den verkliga typ
dominerat, som Goethe har förkroppsligat i Gretchen och Klärchen.
Dessa sorglösa personer menade, att det vore nog att helt
enkelt tycka om någon. Det kan för de dåvarande
förhållandena i Tyskland hafva varit nog»; och sedan gifves åt
nutidens unga flickor det rådet, »att så länge värja sig mot
männens begär tills de erforderliga garantierna finnas. Hvari
denna säkerhet består, måtte från fall till fall vara olika: en
fattig flicka skall begära andra garantier än en rik änka, en
konstnärinna andra än en familjeflicka».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1916/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free