Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12, 16 Juni - Sjukligheten i våra kaserner och dess bekämpande. Af D:r N. Brinke. (Forts. fr. föreg. n:r.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkerligen hafva många militärläkare under dessa föga mer
än 14 dagare manövern räckande möten haft den känslan:
skulle detta räcka länge, blefve tillståndet olidligt.)
Man har nu sökt råda bot på dessa höga sjuksiffror, och
man har då
1) främst vändt sig mot simulationen. Man har
stipulerat permissionsförbud så, att om en man sjukanmält sig en
morgon, så har han en viss tid framåt ingen permission fått,
äfven om han vid sitt försök ej blifvit sjukskrifven. Denna
åtgärd är säkert ganska effektiv mot simulanter. Den verkar
emellertid äfven på icke-simulanter. Dessa gå vid många
tillfällen med i sin tjänstgöring, fastän de äro sjuka, för att inte
mista en permission, som de obeskrifligt kunna längta efter.
Om man kunde få bort denna ödesdigra risk — hvilket väl
till största delen skulle lyckas, om en hvar bland manskapet,
som fått permission och skall ge sig af från kasernen hem
etc., får underkasta sig en temperaturmätning, innan han
han kommer i väg — så ligger ju i detta permissionsförbud
en synnerligen god idé.
Då vet pojken, att han, äfven om han undviker
sjukskrifva sig, går miste om sin permission, och han
sjukskrifver sig därför med dess större ifver, ju mer han längtar efter
denna permission.
2) Vidare har man tänkt sig: Oafsedt simulationen,
sjukskrifva truppläkarne för mycket. »Vore dessa pojkar i sitt
civila arbete, skulle de aldrig komma i dessa flockar på
100-tal och sjukanmäla sig hvarenda dag, och äfven om de hava
en temperaturstegring, så gå de säkerligen i sitt civila arbete
ändå.»
Jag vill inte gärna ge mig in på den frågan. Det blefve
att resonnera om ett axiom. Om pojkar i det civila lifvet af
okunnighet utsätta sig för en dylik hälsorisk, så kan man väl
inte begära af truppläkaren, att han, sedan han fått ansvaret
för deras hälsotillstånd, skall låta dem fortsätta en dylik
trafik, som ju alltid för till för dem oberäknelig skada och,
eventuellt, till deras undergång. Om vi återgå till tabell II
se vi:
1) simulanterna hafva vi här borteliminerat; det är, som
vi se, verkligen febersjuka pojkar hela flocken. (Angående
simulanterna, så kunna ju dessa vara ganska besvärliga,
ungefär som flugor en het sommardag. Dock lära sig de flesta
militärläkare att vifta bort dem ganska bra. Jag tror, att
flertalat militärläkare är af den åsikten, att endast helt få
simulanter lyckas få en plats i sjukbeskeden.)
2) truppläkaren har icke sjukskrifvit för mycket. Han
har på ll:e kompaniet endast sjukskrivit dem, som hade
feber, och gäller detsamma samtliga de öfriga kompanierna.
(Jag tror, att af 100 militärläkare skola högst få, om någon,
vara af den meningen, att truppläkarna i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
