- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 31, 1916 /
204

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13, 1 Juli - Hvarför äro vi absolutister?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vida mer förstånds- och karaktärsstyrka än naturen i själfva
verket förlänat oss. Vi skulle behöfva en mycket talrikare
ungskog af människor med goda anlag, och vi fördärfva den
goda brodden genom kronisk förgiftning af föräldrarnas
kroppar. På hvilken sida är sålunda vanvettet, på den, där
man afstår ifrån en åtminstone fullkomligt umbärlig njutning,
eller på den, där man dag för dag beröfvar sig en betydande
del af sina ändå tillräckligt knappt tillmätta förmögenheter,
afsiktligt försvagar sin hälsa och förkortar sitt lif?

Ty därom kan ju intet tvifvel råda, att den nuvarande
så kallade måttliga alkoholnjutningen är omåttlig, hos otaligt
många betydligt begränsar den andliga kraften hos den ene
och andre framkallar sjukliga förändringar i kroppen, och
förkortar lifslängden öfverhufvud med år. Då något stort utförts
af män, hvilka gjort ett ansenligt bruk af sprithaltiga drycker,
så har det utförts trots detta bruk. Vi veta dock enligt
Goethes vittnesbörd, att t. o. m. verken af ett så väldigt
snille som Schiller nedsattes, då han grep till flaskan för att
trots sina kroppsliga lidanden genomföra sina diktarplaner.

Man säger att de sprithaltiga dryckerna äro så
ovärderliga och oskattbara, emedan de äro »sorgfördrifvare», emedan
de åtminstone för en tid komma en att glömma lifvets
oerhörda nöd, svårigheter i våra uppgifter; obarmhärtigheten i vår
lott, de beständiga farorna i vår jordiska tillvaro. Men vi
absolutister vilja icke ha något bedöfningsmedel, icke något
som helst bedöfningsmedel. Vi vilja taga bekymren på oss,
och låta missnöjets tagg stinga och smärta oss, emedan vi
veta, att hvarje bedrägeri är fördärfligt och att den fulla
kännedomen om och den djupa smärtan öfver vår kunskaps och
förmågas ofullkomlighet åstadkommer den oumbärliga sporren
till att mänskligheten anstränger alla sina krafter att åstadkomma
ett fullkomligt tillstånd både i världen utom och inom oss,
att uppnå ett mer och mer utsträckt och utvidgadt herradöme
och utnyttjning af naturkrafterna, ett förnuftsenligare och
rättare skick i samfundsordningen, en rationell uppfostran af
kroppsligt och andligt sunda och dygdiga efterkommande, och,
hvad som framför allt behöfs, jämnvikt i själen, hvilande och
grundad på frivillig underkastelse under det som erkänts
såsom nödvändigt. Folkens lif är en gång på lina öfver
lifsfarliga afgrunder. Inte ett ögonblick får uppmärksamheten
och alla andra andliga och kroppsliga krafter minskas; inte
ett ögonblick får ett folk öfverlämna sig åt sorglöshet eller
slapp njutning. I folkens böjelse att göra detta ligger den
största faran. Endast under nödens skarpa piska ha folken
hittills haft framgång. Intet har varit fördärfligare för dem
än en period af jämförelsevis stort välstånd, under hvilken
de förblindades för den fortsatta tillvaron af någon lifsfara.
Också vårt folk har kommit in i en sådan period af relativt
välstånd. Skall det liksom sina föregångare gå under på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1916/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free