Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15, 1 Aug. - Flugorna såsom smittospridare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 HÄLSOVÄNNEN, N:o 15.
Medan största delen af de mikroorganismer, hvilka häfta
vid ytan af flugans kropp, sannolikt mycket hastigt dukar
under genom intorkning och i följd af inverkan af solljusets
bakteriedödande strålar, så har det visat sig, att de bakterier,
hvilka flugorna och deras larfver upptaga med födan, i regel
kunna lefva och föröka sig i flugornas tarmkanal. Åtskilliga
af de för människan sjukdomsalstrande mikroorganismerna
kunna sålunda passera flugornas matsmältningskanal utan att
därigenom förlora sin giftighet. A. Colli påvisade redan 1888
detta sakförhållande med hänsyn till tyfus- och
mjältbrand-baciller samt äfven med afseende på stafylokkerna, och
undersökningar med hänsyn till kolerabaciller, pestbaciller och
åtskilliga andra mikroorganismer hafva gifvit samma
resultat.
Då så är förhållandet, kunna flugornas afföringar
innehålla giftiga sjukdomsbakterier ännu en lång tid efter det
flugorna varit i beröring med själfva smittokällan. Ficher
kunde sålunda påvisa förekomsten af tyfusbaciller hos flugor
ända till 23 dagar efter det de blifvit smittade med
tyfus-bacillhaltig föda.
Bland de sjukdomar, till hvilkas utbredning flugorna
kunna bidraga, må framför allt nämnas tarmtyfus. En känd
amerikansk insektforskare Hovard går till och med så långt,
att han föreslår namnet »tyfusflugan» i stället för den ganska
betecknande benämningen »husflugan». Under det
spanskamerikanska kriget och under boerkriget var tyfusdödligheten
bland soldaterna utomordentligt stor, och det visade sig att
sjukdomens ikringsigspridande till väsentlig del måste
tillskrifvas flugornas smittospridande verksamhet. Afståndet mellan
latringroparne utanför fältlägren och själfva tälten var icke
större än att de talrika flugorna kunde besöka bägge ställena.
Bland officerarne, från hvilkas messtält (mattält) flugorna
höllos borta genom rnoskitosnät, var sjukdomen relativt mindre
utbredd. Då vid inträffande kall väderlek flugornas antal
minskades, aftog också antalet nyinträffade sjukdomsfall.
Då de tyfussjukas afföringar innehålla talrika
tyfusbaciller redan i de tidigare stadierna, innan sjukdomen i
allmänhet ännu kan med säkerhet igenkännas, så kan man blott
förundra sig öfver, att tyfussjukligheten icke är större än den
i verkligheten är; detta så mycket mer som antalet af
kroniska tyfusbärare enligt senare tiders undersökningar visat sig
vara .rätt stort.’
I städer med god vattenförsörjning äro väl de flesta
ty-fusfall förorsakade af nedsmittad mjölk; men frågan om huru
mjölken blifvit nedsmittad med tyfusbacillen^ har ännu icke
funnit sin slutgiltiga förklaring, Säkerligen har flugornas an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
