Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21, 1 Nov. - Kalkdiet. (Forts. fr. n:r 20.) - V. Kalkdieten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socker t. ex. alls ej innehåller kalk, och honung endast spår
däraf.
Äpplen och päron äro kalkfattiga; något rikare på kalk
äro körsbär, hallon och plommon samt blåbär, ännu rikare
på kalk äro skogshallon, fikon, apelsiner, jordgubbar och »i
synnerhet smultron.
Bland grönsakerna stå bladgrönsakerna, spenat, kål och
grönsaker högst hvad kalkrikedom angår; närmast efter dem
komma rotsakerna. Fattigare på kalk äro redan ris och
baljväxter. Spenat och hi’itkål innehåller ända till 15 gånger
så mycket kalk som t. ex. kött, frukt eller bröd.
Öl är mycket fattigt på kalk. I en liter öl finns högst
80 milligram kalk.
Dricksvatten innehåller i många trakter ytterst litet kalk.
T. o. m. på platser* med kalkrik jord, alltså kalkrikt
dricksvatten, är vattnets kalkhalt mycket liten, högst r/10 gram på
l liter. Då emellertid människokroppen behöfver omkring l gram
kalk om dagen, så skulle vi vara nödsakade dricka åtminstone
10 liter vatten per dygn för att täcka vårt kalkbehof. Det
är naturligtvis omöjligt.
<b>V. Kalkdieten.</b<
Det är ej hvar mans sak att dagligen anordna matsedeln
så, att den tillfredsställer de synpunkter, som afse tillräcklig
kalktillförsel. Man skulle då tillgripa en öfvervägande
vegetarisk matsedel, som på intet vis tillfredsställer en mängd
människor. Äfven vegetarianer skulle lida af enformigheten, som
uppkommer däraf att blott äta en bestämd grupp af
grönsaker, som, om man förtär dem i tillräcklig mängd, förmå
tillföra kroppen tillräckligt med kalk. Den enformiga
matsedeln skulle erinra om ett bekant skämt: »i dag fingo vi
sill och potatis; i morgon ska’ vi för omväxlings skull äta
potatis och sill».
Det är inte heller hvar man gifvet att hvarje dag förtära
minst Y2 hter komjölk (ehuruväl god, bakteriefri komjölk är
det mest ideala näringsmedel, som står oss till förfogande).
Den ene tycker inte om mjölk, en annan finner mjölk
njutbar först vid tillsats af kognak. Den tredje klagar öfver
matsmältningsrubbningar, så snart han regelbundet förtär större
mängder af mjölk. En fjärde är rädd för smitta genom mjölk
(tyfus, tuberkulos etc.), och ofta med rätta.
Emellertid finns det ett mycket enkelt medel att tillföra
kroppen den mängd kalk den behöfver, utan att man
behöfver ordna sitt sedvanliga lefnadssätt med besvärlig kemi.
På våra matbord står som bekant ett bordställ,
innehållande de ämnen som användas till att krydda våra
födoämnen. Det är framför allt salt, vidare peppar, senap, ättika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
