Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 22, 16 Nov. - VIII. Kalkens botande kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N:o 22. 343
års ålder i Asch (Böhmen) under en utflykt på mycket
dammiga vägar. Röken och sotet från de många fabrikerna torde
hafva gjort sitt till. Detta första anfall började genast med
alla tecken till hösnufva: med förberedande hufvudvärk,
fruktansvärd trötthet, häftigt kliande i näsan, explosionsartade
nysningar, ofta hundra gånger å rad, kliande och tåreflöde
från ögonen, stark ansvällning af näsan och ögonlocken.
Hvarje år omkring den 26:te eller 28:te maj kom .samma
farliga tillstånd tillbaka och räckte åtminstone till den 15:de
juli, och upprepades under de vackra augustidagarna då säden
blommade, senare ock vid efterslåttern. Jag behöfde då
dagligen 30, ja 40 näsdukar, hvilka jag lät göra stora som
servetter. På en aldrig så kort resa måste jag medföra en
koffert full af dessa jättenäsdukar. Jag var alltid frisk i
regnväder, alla symptomer af katarr voro då borta; jag blef då
företagsam, under det att jag eljes ej var upplagd f or
någon-ting, alltid var trött och gärna hvilade. Svårast voro alltid
anfallen före åskväder; så snart det regnade blef allt ånyo
bra. Alla upptänkliga medel voro utan verkan; ej blott de
som läkare föreskrefvo utan ock en mängd hemliga medel
och homöopatiska medel voro utan resultat, och blott några
af dem medförde lindring. Under de sista åren kunde jag
vid användning af mycket pollantin och graminal vistas kort
tid i det fria, och anfallen voro något svagare; men bäst
mådde jag, då jag höll mig inomhus med stängda fönster.
Jag hade visserligen då hufvudvärk och led af sömnlöshet.
Slutligen, då jag varit sjuk i nära 35 år, blef det en
vändning. På tillstyrkan af professorerna Emmerich och Loew
tog jag in 3 gram kristalliseradt klorkalcium om dagen. Jag
intog ordentligt en tesked af lösningen i kaffe, té eller soppa
under ett helt år till frukost, middag och kväll. Under det
jag förra sommaren (1912) måste utstå några, men mycket
lindrigare anfall, emedan jag tog klorkalcium så kort tid, så
uteblef hösnufvan till min och alla mina släktingars och
bekantas förvåning denna sommar (1913) för första gången och
helt och hållet. Nu kunde jag äfven i maj, under sommaren,
under skörden åter våga mig ut på min landtegendom, som
vida omkring omgafs af blommande ängar. Med obeskrifligt
behag inandades jag lukten af gräs och blommor, som jag
så länge saknat. Jag företog mindre och större promenader,
utflykter och bilturer under hela maj, juni och juli, och for
med en känsla af jubel som. ej kan beskrifvas, förbi väl
hundra hölass midt i höskörden. Med rysning kom jag ihåg,
hurusom jag förut med skyddsglasögon, med så mycket som
som möjligt ’slutna Ögon, med respirator och med näsdukar
för mun och näsa ängsligt måst undvika höskörden. Och nu
inandas jag i det skönaste väder åter en kostlig höluft, står
utan obehag i den underbara sommarnaturen, och önskar att
alla som lida af hösnufva kunde blifva öfvertygade om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
