Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21, 1 Nov. - Krigsblinda fabriksarbetare i Tyskland. - Vallmon - ett viktigt näringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som beträder fabrikssalen, där dessa krigsinvalider
sysselsättas, får icke alls något intryck af att han har blinda
arbetare framför sig, ty de arbeta med samma ifver och
säkerhet som derais seende kamrater.
Det skulle föra för långt att här räkna upp alla de olika
arbeten, som utföras af blinda i Siemens-Schuckerts
verkstäder. De flesta lära sig för öfrigt flera yrkesgrenar för att få
en viss omväxling i arbetet. I allmänhet arbeta de krigsblinda
hellre vid maskinen än med handen. Den rytmiska rörelsen
och maskinernas buller erbjuda dem en välkommen
förströelse och de flesta äro ju också från sin tidigare
yrkesverksamhet vana vid ett gröfre arbete, som erfordrar en viss
kraftansträngning.
Vid arbetet med maskiner användes, i stället för den för
de blinda så farliga remtransmissionen, motordrift. Dessutom
sörjes genom sinnrika säkerhetsapparater för att den blinde
arbetaren ej utsättes för fara. Det finns knappast någon
maskin, där det ej är möjligt att sysselsätta blinda arbetare: vid
borrmaskiner, stämpel- och friktionspressar, skrufgängs- och
skärmaskiner, svarfstolar och tallrikspressar. Flera andra
ganska svårskötta maskiner komma de ock efter någon öfning
mycket godt till rätta med.
De ännu å lasarett befintliga blinda föras till arbetet af
andra ögonsjuka, delvis enögda soldater, som äfven
sysselsättas i fabriken. Patienter, som redan lämnat lasarettet, måste
däremot själfva skaffa sig förare. Perls har föreslagit
anläggning af särskilda blindkolonier af små hus och trädgårdar
med arbetsställena i koloniens midt.
Under lasarettsbehandlingen är arbetstiden högst sex
timmar om dagen, senare är det ej svårt att öfvergå till något
längre arbetstid.
För att uppmuntra de blinda betalas ända från början
en minimilön af 28 pfennige per timme. Männens
arbetsduglighet tilltar emellertid raskt, så att de snart kunna
förtjäna 55 pfennige i timmen. Med det statliga understödet af
114 mark i månaden, som betalas oberoende af männens
verksamhet, och invaliditetsräntan på 10–15 mark kunna de
krigstlinda föra ett åtminstone från materiella bekymmer
ganski fritt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
