Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drag ur åländskt folkliv förr och nu. - Vilka reformer inom sinnessjukvården krävas av vår tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skul icke kan uthan stoort besvär få legofolk". En kompromiss
ingicks: då det ej var menföre, skulle han få bo på sitt eget
hemman, om blott gudstjänsterna punktligt förrättades. Under
men-f örestider måste han dock "stadigt boo på öön", allt under den
förutsättningen att de sjuka ej gå närmare husen i hans frånvaro
än under hans ’närvaro och därigenom förskräcka honom och
pigan, som mjölkar och stillar deras kor, så att han inte finge
någon, som ville vara i huset. I så fall behövde han ej gå i samma
hus och vara deras predikant och föreståndare.
Som framgår av allt detta var prosten Muurs uppdrag som
inspektor vid hospitalet ingalunda det lättaste. Han gjorde dock
samvetsgrant allt vad i hans makt stod att avhjälpa
missförhållandena och lindra de eländas tunga lott. De yttre
omständigheterna, framför allt den hopplöst dåliga ekonomien, voro honom
dock övermäktiga. Hospitalet blev aldrig vad Murenius hoppats.
Tre år efter hans död, 1670, upplöstes det, och dess invånare
förflyttades till Nogu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
