Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Några regler för skötandet av vår kropp. För ungdomar intill 18 år.
- Sanct Veitsdansen och Paracelsus von Hohenheim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tobak, såsom cigarrer, cigarretter, röka pipa samt snus
undvikes, likaså alkoholhaltiga drycker, kaffe och té. Sömnmedel och
smärtstillande medel endast efter läkares föreskrift.
Uppförande. Aktning för gamla personer; tala sakta och
tydligt, skräna och gnäll ej, var ej ovettig, var glad, aldrig trumpen,
dyster och ömtålig, alltid anspråkslös, hjälpsam, uppmärksam och
vanlig (såväl i gärningar som i ord), aldrig efterhängsen och
fjäskig. (Physical Culture.)
*
Sanct Veitsdansen och Paracelsus von Hohenheim.
Den förste läkare, som betraktade människan som en del av
naturen, som uppfattade livet som en organisk-kemisk process, och
som företog den medicinska behandlingen från denna synpunkt,
var Paracelsus. Han var långt före sin tid, det 16:e århundradet.
Han blev en reformator av sårbehandlingen, vid vilken han lade
den största vikt på renlighet. Vid framställningen av
medikamenter gick han tillbaka till den enklaste formen. Honom hava vi
att tacka för den rationella användningen av kvicksilver,
antimonpreparaterna, svavelmjölken, kopparvitriolen, järnpreparaterna.
arseniken, vinstenen och många andra ämnen.
Paracelsus ägde en överlägsen insikt i bekämpandet av
medeltidens stora kräftskada, besattheten och den därtill sig anslutande
dansepidemien. Under tre århundraden hade inga medel hulpit
mot dans- och hoppande-raseriet. De angripna personerna,
fattade av religiöst vansinne, dansade ända tills de blevo
medvetslösa och tills de genom utmattning hemfölls åt sammanbrott.
Prästerskapet försökte att genom besvärjelser bota de enligt dess
uppfattning av djävulen besatta. De sjukas släktingar körde i
samma spår. I synnerhet S:t Veit åkallades vid dansepidemien,
som efter honom kallades S:t Veitsdans. Den rysliga slentrianen
fortsatte, tills äntligen i början av 15OO-talet dessa företeelser
överfördes från det religiösa området till det medicinska. Den
som utförde detta stordåd var Paracelsus. Han var den förste,
som vågade säga sin samtid att dess lidanden varken voro sända
av demoner eller av helgon utan voro sjukdomsformer, som kunde
botas genom lämpliga medikamenter och genom ett lämpligt
levnadssätt.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:57:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1927/0042.html
