Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräfta. XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________HÄLSOVÄNNEN, N :o 3____________________51
tydligen ha föga eller intet gemensamt med kräftan, måste vi med
det största misstroende betrakta den dagliga absorptionen av
konserveringsmedel i näringen.
Under de sista båda årtionden av vilken procenten av dödsfall i
kräfta har stigit så enormt har även kon sume ringen av
konserver stigit. Näringen har ju gjorts hållbar genom inläggning, eller
genom frysning, torkning eller rökning, eller den har i detta samma
ändamål blivit insockrad, insaltad eller lagd i ättika, vartill
dessutom kemiska konserveringsmedel kommer. Gentemot
konservdosorna, frysningsmedlen o. s. v. kan man redan upphäva
betänkligheter. Månne inte kemiska konserveringsmedel och andra
gifter som sammanhänga med den dagligen i allt mera stegrade doser
förtärda näringen av den civiliserade mänskligheten ej är direkt
så åtminstone en bidragande orsak till tilltagandet av
dödsprocessen i kräfta.
De flesta kemiska konserveringsmedel, äro merendels starkt
retande gifter. Herr Otto Henher, en framstående kemist vid
firman Henher & Grimwood i London, offentliggjorde den 20.9 1923
i Times följande uppsats:
Kemikalier i näringen.
Under de sista 50 åren har uti vår näringsmedelstillsats
försiggått en total förvandling. Förr kommo anmärkningsfria
näringsmedel mera direkt från lantbrukaren till köket, nu passerar en
icke obetydlig del av näringen först fabriken i vilken den
till-beredes, göres hållbar, förskönas och även göres dyrare. Denna
förändring har ledsagats av införandet av ett stort antal lömska
gifter. Deras mängd är i varje näringsmedel så ringa, att en
positiv igenkännbar skada ej kommer ifråga. Men deras kumulativa
verkan under loppet av år eller t. o. m. under loppet av en eller
två generationer borde rikta vår uppmärksamhet på sig.
Fabrikanterna ha naturligtvis icke haft en aning härom. Okunnighet
och mänsklig inskränkhet äro här skulden. Under århundraden
svavlades vinfat och ölfat för att döda mikrober. Det var ett
mycket dumt tillvägagångssätt, men kan urskuldas emedan ännu
inga vetenskapliga kunskaper funnos. I våra dagar blandas
sul-fiter (produkter av svavelförbränning) alldeles regelbundet med
öl och andra drycker, eller nyttjas av kötthandlarne, för att hålla
kött fritt från fläckar. Aprikoser och många kärnfrukter och
russiner blekas med svavelsyrlighet. Mången gång behandlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
