Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några erfarenheter från Emile Coués sceanser i Nancy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 HÄLSOVÄNNEN^i:o 3
Bland de församlade var det en ung man, lärare i Compiégne,
som deltagit i sista kriget och som genom en projektil erhållit en
sådan nervchock, att hans ena ben helt och hållet nekade honörn
sin tjänst. Detta var 1916, och sedan hade han icke kunnat gå.
"Jag kan inte, jag kan inte", svarade han, då Coué båd honom
resa sig och gå.
"Monsieur, ni skall inte säga, ’jag kan inte’, utan jag kan, och
Ni kan. Tag min hand, icke som ett fysiskt, utan som ett
moraliskt stöd, och vi skola gå."
Och utan den ringaste svårighet gingo de båda runt den stora
salen. Och följande dag berättade han, att han ensam och utan
stöd gått 600 meter, och nu reste han hem, glad och lycklig i hopp
om fullständig helbregdagörelse.
En äldre dam hade varit döv 18 år på ena örat och y2 år på det
andra. Vid den första séancen skrek Coué i örat på henne, utan
att kunna göra sig hörd. Vid séancen n :r 2 hörde hon något och
vid den tredje hörde hon, utan att han behövde höja rösten, varje
ord han sade henne, hörde hon dem lika bra som någon av oss.
"Ni säger, Madame, att ni är döv och dock hör Ni."
"Nej, jag är inte längre döv, jag hör, jag hör", utbrast hon glatt
öven äskad, i det tårarna rullade utför hennes kinder.
En gammal dam hade sedan åratal lidit av yrsel och svindel,
ibland så våldsamt, att hon icke kunde hålla sig uppe, utan måste
intaga sängen. Läkarna föiklarade, att det intet var att göra,
endast hålla sig stilla. Men i sin nöd, sin förtvivlan, beslöt hon sig
att vända sig till Coué. Hon kom stapplande, stödd av en dam,
som hon höll under armen.
Coué nalkades henne, och i vältaliga ordalag skikLade hon sina
lidanden. Han gjorde några förberedande experiment med
hen-.ne, vilkas innebörd ha nsökte klargöra, bedjande henne resa sig
upp och promenera.
"Nej, Monsieur, det kan jag inte, jag skulle falla."
"Ni tänker, att ni faller", replikerade han kategoriskt, "och
därför faller ni. Stig upp och gå."
Hon lydde, men vacklade och skulle ohjälpligt fallit, om han
icke stött henne.
«
"Madame, titta inte på golvet, utan håll er blick riktad uppåt
- och ni kan gå."
Hon gjorde så, och med huvudet upprätt och blicken riktad
uppåt, gick hon salen runt, icke en, utan flera gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
