- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 42, 1927 /
61

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några erfarenheter från Emile Coués sceanser i Nancy.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄLSOVÄNNEN, N :o 3 57

Stormande applåder!

Efter denna lyckade promenad bad han henne gå ut på gården.

Hon tvekade.

"Nej, det kan jag inte, jag kan inte gå ut utan att falla/’

"N(i faller inte, gör som jag säger, men titta inte ned utan
uppåt."

Och Coué före och hon efter, och de gingo icke, de sprungo
båda gården runt.

Återigen de mest ihållande applåder!

Vid inträdet frågade han henne, om hon kände yrsel och
svindel.

"Nej, Monsieur, icke det allra ringaste, jag är botad", utbrast
hon segervisst.

Vid séancens slut var jag nyfiken att se, om hon utan stöd
kunde gå. Jag följde henne med mina ögon, och se, hon gick
ensam, utan stöd, med spänstiga, elastiska steg hela gatan framåt.
Hon var, som hon sade, botad och återkom icke mer.

Jag har till sist sparat det vackraste, det, som på mig gjort det
livligaste intrycket och som jag icke, utan att tåren kommer i mitt
öga, kan återkalla i mitt minne.

Tilloppet av patrioter var en dag ovanligt stort, och bland dem
befann sig en ung man med ett slött, apatiskt uttryck i sitt för
övrigt sällsport vackra anlete. Vid hans sida satt en äldre man,
hans far. När Coué vid den sedvanliga ronden adresserade sig
till honom, svarade han ej ett ord, och vid upprepade försök och
oaktat den, om jag så får uttrycka mig, oemotståndliga
älskvärdhet, som städse utmärkte Coué, kunde han ej förmås att öppna
sin mun.

Fadern tog till ordet, i vältaliga ordalag skildrande sonens
själsliga lidanden, som alldees nedbrutit honom och som varat i
många, många år.

Coué fortsatte sin rond och återkom till honom först när han
började sina experiment. Likasom med alla nykomna, gjorde han
även med honom ett dylikt, vilket lyckades alldeles förträffligt.

Det hade hela dagen varit mulet, himlen regndiger, beslöjad,
men i samma ögonblick som den unge mannen öppnade händerna,
experimentets sluteffekt, skingrades dimman fullständigt, - och
en skimrande sol strömmade ut över hela salen.

Och-här står Coué, den gamle mannen, bredvid den unge, bägge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 00:16:34 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halsovan/1927/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free