Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Badorter och epidemier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Badorter och epidemier.
Vi ha i pressen lagt märke till följande artikel av en begåvad
skriftställarinna. Med några uteslutningar lyder den som följer:
En aktuell fråga.
Ja, just en fråga. Det är en sådan jag här ämnar framställa.
För två år sedan begåvo vi oss, min familj och jag till X :s
brunn. När vi vistats där omkring en vecka utbröt en epidemisk
elakartad magsjukdom. Jag vet inte om termen elakartad är
medicinskt berättigad; om den betyder, att folk dö av sjukdomen,
så gjorde de visserligen inte det - åtminstone så vitt jag hört.
Men symptomen voro omkring fyrtio graders feber, häftiga
magplågor och oavlåtliga anfall av kräkning och diarré, vilket
nödvändiggjorde att vaka över patienterna om nätterna. Inte en bit
mat fick förtäras, och sjukdomens normala förlopp tycktes taga
en vecka - alltså ingen ringa del av en semester. Överallt inom
brunnsorten lågo människor sjuka, och själva brunnsbyggnaden,
där en stor del av gästerna äro inrymda, började .förpestas av
sjukdomen. Som jag nu tänker på dessa dagar, förefaller det
mig, att lukten trängde in i själva matsalen, men det var
kanske inbillning. Själv blev jag ej sjuk, men jag har på nära håll
sett nog av sjukdomens härjningar för att veta, att det ej
stannade vid det första anfallet. Under sommarens lopp inställde
sig upprepade ricidiv, och följden var en allmän
kraftnedsätt-ning, i stället för att man ju brukar beräkna motsatsen som
resultat av vistelse vid en s. k. hälsoort.
Nå, dylika olyckor kunna träffa en \ar som helst; ingen ort är
skyddad för epidemier, och i och för sig skulle jag naturligtvis
inte ansett ledsamheten värd att i tryck omtala. Det egendomliga
vid den var det sätt, på vilket den uppfattades och
kommenterades. X-borna själva försäkrade, att det inte var något att
fästa sig vid; det var "bara X-sjukan", och den brukade
återkomma varje år. För min del ansåg jag detta vara en
förvärrande omständighet. Men de omtalade den med ett litet
småleende, som om det varit någonting mycket humoristiskt, en liten
älskvärd egenhet hos stället, vilken man snarast borde tycka om.
Jag förklarade mig alldeles sakna . inne för denna lokala art av
humor och tillkännagav mitt fasta beslut att aldrig mera utsätta
mig och de mina för den. Då försäkrade man mig från alla håll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
