Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När koleragudinnan gästade Tiripatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 HÄLSOVÄNNEN, N :o 7
oss fullt säkra för sjukdomen, t. o. m. i den värsta omgivning.
Medvetandet härom är en ofantlig trygghet.
Indiernas föreställning om sjukdomen.
Och praktiskt taget kan man säga, att under en koleraepidemi
går den bland folket fri, som dricker endast kokat vatten, kokad
mjölk (mjölken spädes ofta med dammvatten) samt låter all sin
mat passera över elden. Kunde man blott här komma så långt,
att intet hushåll använde annat vatten än kokat, skulle bara
därigenom mycket vara vunnet. Men betrakta människorna härute,
hur de, trots alla kastfördomar mot att röra vid vatten, som en
"paria" blott kommit i närheten av, med en obegriplig
inkonsekvens stiga ner i snart sagt vilken vattengöl som helst och sörpla
i sig därav med händerna! Är det då underligt, om koleran med
blixtlik hastighet kan sprida sig i ett land som Indien, där varje
bys eller stads nästan enda vattenförråd utgöres av de stora öppna
dammar, som överallt ligga utmed färdevägarna? Det behövs blott
några baciller på morgonen från en koleras j uk, vilken kommit som
resande, för att på kvällen hela dammen skall myllra av smitta
och vara livsfarlig för ett helt samhälle. Och är det vidare så
underligt, att vårt ständigt upprepade råd: "koka allt ert vatten"
icke vinner mycket beaktande, när varje muhammedan är
fatalist och varje hindu är genomträngd av den tron, ött koleran
oisa-kas av ett besök av den blodtörstiga gudinnan Kali, förstöraren
Sivas gemål, hon som alltid avbildas smyckad med ett halsband av
människohuvuden och sysselsatt med att slita inälvorna ur
människokroppar. Man skall akta sig för att förtreta henne.
Denna inledning kan förefalla lång, men den har nog varit
nödvändig som bakgrund, för att mina läsare skola förstå, under vilka,
förhållanden vi fingo utföra vårt arbete, då vi i början av detta
år hade den långvarigaste och kanske också svåraste
koleraepidemi, jag någonsin varit med om.
Epidemien börjar.
När år 1924 led framåt jul, voro vi allesamman på °jukhuset
ganska uttröttade. Det hade varit mycket sparsamt det året med
regnet, och när folket till följd därav ej hade mycket att göra ute
på sina åkrar, fortfor patientströmmen i rätt så oavbruten följd;
annars plär det alltid sakta av i och med regntidens inbrott i me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
