Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När koleragudinnan gästade Tiripatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________HÄLSOVÄNNEN, N :o 7___________ ,127
dio av oktober eller så. Vi längtade alla efter att få litet mindre
att göra på polikliniken och på operationssalen, men förändringen
skulle komma på ett sätt, som vi minst av alla voro beredda på.
Tidigt morgonen den 23 december fick jag bud från min indiske
underläkare, att en av vår apotekares små flickor hastigt sjuknat
under natten i symptom, som liknade kolera, och nu låg där så
gott som pulslös i ett mycket medtaget tillstånd. Ingen visste
emellertid vid det laget om någon kolera i staden eller
omgivningarna, och vi betraktade därför det hela som ett fall av svår
diarré, kolerin. Alla upplivande medel visade sig fruktlösa, och
vid 2-tiden på dagen hade det lilla livet flytt efter några
bedrägliga ögonblick av förbättring. Stor och rörande var föräldrarnas
sorg, i vilken vi alla varmt deltogo. Det var en ovanligt älsklig
liten flicka, som just kommit hem på jullov från vår skola i
Tan-jore, där hon gjort sig mycket omtyckt av lärarinnor och
kamrater. "Gråt inte, pappa och mamma", var ett av hennes sista ord,
"jag skall fira julafton hos Jesus."
Genast gjordes efter indisk sed i ordning för begravningen, som
dock uppsköts till nästa dags morgon, själva julaftonen. Alla
kände vi ju, att det inte kunde bli någon glad jul, men alljjämt voro
vi lyckligtvis i okunnighet om, vad som ännu skulle stunda.
Då jag julaftons morgon vid 7-tiden infann mig på sjukhuset,
hade där just kommit in två nya fall, som otvetydigt voro kolera;
man visste även om andra fall ute i staden. Det var nu klart:
den lilla flickan hade haft kolera, och vi stodo mitt uppe uti en
koleraepidemi.
Försiktighetsåtgärder.
Vad var nu att göra, med sjuksalarna fulla av inneliggande
sjuka och en massa patienter från främmande orter boende ute
i den nedsmittade staden, alla utsatta för möjligheten att insjukna
i kolera och dö fjärran från anhöriga? Stadens
hälsovårdsmyndigheter, om man kan kalla dem så, underrättades genast, och vi
föreslogo dem ett samarbete för epidemiens bekämpande, medan
det ännu fanns hopp om dess begränsande. Men (let visade sig,
att vi här voro ute i ogjort väder och sålunda hade att ta saken i
egna händer. De blev att koncentrera sig på insjuknades vård
och att söka desinficiera i hemmen, vilket senare emellertid blev
lättare sagt än gjort. Att på något sätt söka angripa smitokällan,
som tydligen var en av de stora dammarna i närhet n,
halvuttor-kad, med stinkande vatten, stötte på det mest energiska motstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
