Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När koleragudinnan gästade Tiripatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128_________________HÄLSOVÄNNEN, N :o 7____________________
och man lä oss förstå, att varje föisök i den vägen från vår sida
skulle få otrevliga följder för oss själva, utan att vi skulle vinna
något i sak. Stadens hälsovårdsinspektör nöjde sig med att ta
emot rapporter om de av oss behandlade fallen och skriva in dem
i sina böcker.
De två svårt sjuka, som julaftons morgon tillförde oss, inlades
i en liten palmbladshydda på vårt land utanför det egentliga
sjukhusområdet för att ej onödigtvis dra in smittan där, och så gott
sig göra lät ägnades dem den vård, vi under dessa oförberedda
omständigheter kunde åstadkomma. Allt hade ju kommit över
oss som den mest oväntade krigsförklaring. Den ena av dessa
sjuka, en muhammedangosse, dog fram på dagen, och den andra,
sonen till en rätt nyss opererad starrpatient, framemot kvällen.
På eftermiddagen, julafton, inkom en tredje koleras j uk, en ung
muhammedansflicka, som genast efter insjuknandet fick sin
behandling och till vår glädje snart visade tecken till att komma sig,
fastän hennes fullständiga tillfrisknande sedan tog lång tid. Hon
vårdades av vår svenska sjuksköterska, som f. ö. på mångahanda
sätt under hela denna svåra tid var till stor hjälp. Alla de hos
oss inneliggande sjuka, vilka nästan samtliga voro ögonpatienter,
hade under tiden blivit utskrivna och tillrådda att snarast möjligt
bege sig från staden och på annat håll söka vård, en åtgärd, som
på avstånd kan förefalla underlig, men som under de rådande
förhållandena säkert var den enda rätta; även poliklinikpatienterna
från andra orter anmodades att lämna platsen, då de såsom
varande inackorderingar här och där i husen ingen möjlighet hade
att tillse, att renlighet iakttogs med avseende å deras mat och
dryck. Ej så få, som hade det bättre ställt, föredrogo dock att
stanna kvar och kommo sedan välje morgon och fingo sin
behandling som vanligt. Ingen av dessa blev smittad, så vitt jag vet.
Under de oroliga förhållanden, som denna julaftonsmorgön
rådde, skulle nu också det lilla, dagen förut döda barnet begravas.
För några minuter fick man slita sig från de med döden
kämpande sjuka för att följa den lilla till hennes viloplats och sedan
vara tillbaka igen. Vem hade den dagen tid att tänka på vår
kyrkas prydande f Or aftongudstjänsten? Själv kunde jag ej komma
med till denna, men det var visst den vardagligaste julbön, som
hållits i vårt kapell. Nära nog dödströtta gingo vi till vila den
kvällen. På någori julfirning i hemmet var ej att tänka.
Underbart nog blev juldagen som en strålande morgon efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
