Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När koleragudinnan gästade Tiripatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N :o 8 ______149
nere, och därför kommer årets statistik att uppvisa åtskilligt lägre
siffror än vanligt. Så mycket större blev nu glädjen, när
patienterna började strömma in. Man fick åter hålla starrkniven i hand
på operationssalen, och den ene efter den andre av de förut blinda
kunde tåga hem med öppnade ögon och tacksamhet i hjärtat.
En underlig upplevelse.
Under den nu omtalade koleratiden fingo vi göra många, nog
så olika upplevelser bland människorna ute i hemmen, och jag har
redan antytt, att bemötandet ej alltid var av det odelat artiga
slaget. Man är under allvarstider ej så upplagd, trött och jagad
som man då oftast är, att se på tingen från den humoristiska
sidan, men jag kan här ej neka mig nöjet att i korthet berätta
om mottagandet i ett stort och förmöget muhammedanhus. Nu
långt efteråt kan man le en smula åt situationen, när allt t’ll sist
avlopp väl.
En natt i början av epidimien väcktes jag upp med kallelse
att komma till en kvinna, som varit sjuk i ett par timmar, och
som det hotade att taga en dålig vändning med. När jag kom
ner, visade det sig, att budet utgjordes av en ung man från
staden, som jag väl kände till. Det var hans mor, som han bad
mig så fort som möjligt komma till. Ett par av mina unga
assistenter följde mig med alla nödvändiga grejor att
ofördröj-ligen göra en insprutning som vanligt. Kvinnans tillstånd var
verkligen betänkligt: hon låg där i ett mörkt hörn av rummet
bakom ett förhänge av säckväv, pulslös och med kallsvett; i
ansiktet, kramp i benen. Här var ingen tid att förlora. Att det
var en kvinna, som i familjen betydde mycket, kunde man
genast förstå på mängden av folk, som samlat sig i huset; rummet
där hon låg och :gården utanför myl^iade av stora, kraftiga
karlar, somliga unga, somliga äldre med stora vördiga
abrahamsskägg; i dörröppningarna och bakom upphängda skynken
skymtade kvinnor i icke ringare antal. Allt en enda orientalisk
oreda. Men sådant blir man snart van vid härute. I början vill
man helst vända om eller skicka ut hela samlingen. Men vi ha
ju kommit hitut för att vara icke bara läkare, utan också
missionärer. Det går lätt att glömma ibland.
Som sagt, det var klart med ^am-ma, att en stor
insprutning med saltvatten var enda räddningen, och följaktligen
meddelade jag de närmaste kvinnorna detta samt började genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
