Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När koleragudinnan gästade Tiripatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I5Q HÄLSOVÄNNEN, N :o 8
med mina förberedelser. Hade det vid vårt inträde och under
undersökningen rått en viss spänningens tystnad, så brast nu
denna i ett ögonblick: som på ett kommando gåvo alla
fruntimren hals, ett verkligt illtjut, och männen, som säkerligen
icke visste, vad detta betydde, eller vad scm hänt, stämde
genast i. Barnens gälla stämmor överröstade alltsammans.
Somliga kastade sig raklånga på golvet och klagade, som om den
sjuka redan varit död; att denna ej med samma svimmade av
vid allt oljudet, syntes mig i förstone underligt nog, men snart
fick jag besked av henne själv. Det var nog en ovanligt
livskraftig gumma. Medan de andra buro sig åt som galningar,
började hon, sjuk som hon var, att överösa först sin son, som
dragit mig med sig, med en ström av ovett, och därefter mig
med en skur av samma sort. Vad hade jag - "son av en paria"
- att göra i hennes hus, och med vad rätt skulle jag våga att
skära upp henne? Det var emellertid att gå till verket, döv
och blind för allt: sorlet, skriket och de svarta gestalterna, utom
för det liv, som säkert skulle slockna före morgonens gryning,
om intet gjordes.
Den sjuka räddas.
Ett snitt - och så in med den livsräddnde kanylen! Hade det
varit svårt nog förut för våra trumhinnor, så blev det nu, som
om rummet varit fullt av tjutande demoner, klälande på golvet
i halvmörkret. Men vad gör det oss ? - ett liv skall räddas -
den ljumma saltvätskan rinner sakta in i ådern, och snart känner
jag till min glädje, hur den hopfallna pulsen åter börjar slå. Den
sjuka erfar med välbehag värmen, som sprider sig i kroppen,
krampen släpper, och hon blir snällare eller åtminstone tystare i
mun, Kanylen ut - några trådar knytas - och "operationen"
är över. Vi ha äntligen fått göra, vad vi kommo för att göra,
och gå trots allt tacksamma från det stora huset, fastän ingen
där tackar oss med ett ord. Sonen, som kallat mig, kommer
efter på en bakväg, tyst och en smula skamsen, och följer mig
artigt hem. Han hade tydligen själv inte haft alltför roligt för det
besvär, han gjort sig för modern. "Hon förstår inte bättre", var
hans ursäkt. På egen hand hade jag gjort samma slutledning.
Nästa morgon befann sig patienten utom all fara, och
förbättringen fortskred snabbt. Man blev lite vänligare mot oss
vid de följande besöken. Men att med någon gåva till
sjukhuset visa sin erkänsla föll ingen in i det rika huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
