Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MORDET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om annat. Jag minns inte. I mina tankar
hade jag gått tillbaka till mina ensliga
rum. Jag såg den där pysslande och
sysslande varelsen, urverket, gå där ut och in.
Tick tack. I köket, rörande bland
grytorna. I kammaren, bäddande sängen,
skötande brasan. Tick tack. Så beskäftigt och
samtidigt tyst hon rörde sig, den där
människan. Det var jag som ordnade för mig
själv. År ut och år in. Men maskineriet
som satte hela urverket i rörelse var
minnet, ett stort rött minne, som när aftonen
kom och blommornas doft hettade i
rummet, slog ut och doftade i kapp med
blommorna. Och nu vissnade minnet som en av
de röda rosorna i vasen där borta. Och
sedan?
En ung man kom in i rummet och
bugade sig artigt för mig. Det var hans
son. Hans och hennes. Han var lik sin
far. Jag trodde först att det var han.
Nu får han välja, tänkte jag i min
enfald. Jag glömde ju att det ej kunde vara
min älskade, att han var död och att vi
två som sutto här voro två grå gummor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
