Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - A. Grundprinciper - 1. Växelströmsgenerering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
sinuskurva till mittpunkten mellan polerna. Luftgapet måste därvid variera
så, att det är minst vid polens mitt och avtar mot polkanterna. Den nederst
i fig. 9: 2 angivna kurvan visar, hur flödestätheten B varierar i maskinens
luftgap. Tätheten anges därvid positiv mitt för en nordpol och negativ mitt
för en sydpol. I verkligheten blir den erhållna kurvan för li ej rent
sinus-formad, men genom fördelningen på omkretsen av de seriekopplade
slingorna erhålles i lindningen en spänning, vars variation med tiden kommer
mycket närmare sinusformen, än vad fallet är med Æ-kurvan.
Om man utgår från den tidpunkt, som svarar mot det i fig. 9: 2 angivna
läget, är den inducerade spänningen i den på figuren angivna slingan lika
med noll. Allteftersom magnethjulet roterar, kommer spänningen att öka
Fig. 9: 3. Inducerad spänning i en slinga på en synkrongenerator enligt fig. 9: 2.
Spänningen blir maximum, då slingans ledare befinna sig mitt för polerna, och noll,
då ledarna äro mitt emellan polerna.
och uppnår sitt maximivärde, då polhjulet förflyttats en halv poldelning,
dvs. då ledarna komma att ligga mitt för respektive poler. Det av slingan
omslutna flödet är, såsom förut påpekats, i detta ögonblick lika med noll.
Därefter kommer spänningen att minska och går genom noll för att uppnå
sitt minimivärde, då magnethjulet förflyttats ytterligare en poldelning etc.
Den erhållna inducerade spänningen som funktion av tiden får den form,
som visas i fig. 9: 3. Det är tydligt, att spänningen måste få sitt maximum,
då ledaren passerar mitten av en pol och alltså skär de flesta
induktions-linjerna. Å andra sidan blir spänningen noll, då ledaren befinner sig mitt
emellan polerna, där den magnetiska tätheten är noll. En enkel beräkning
visar, att den tid, som erfordras, för att magnethjulet skall förflyttas en
poldelning, motsvarar en halv period i den inducerade växelspänningen.
Två poldelningar motsvara alltså en period. Ju flera poler magnethjulet har,
desto lägre varvtal erfordras, för att man skall erhålla en växelspänning
med en viss frekvens.
Sambandet mellan maskinens varvtal och poltal samt frekvensen på den
erhållna växelspänningen är lätt att härleda. Man får därvid utgå från
att en ledare måste passera ett polpar, dvs. både en nordpol och en sydpol,
för att det i ledaren skall induceras en hel period av växelspänningen. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
