Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Likriktare - E. Jonventilen - 2. Koppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
vändning av båda strömriktningarna. Dessa kopplingar benämnas
brygg-kopplingenr, och exempel härpå givas i fig. 13: 1 och 13:4. I motsats till
övriga kopplingar, som benämnas envägs, kallas dessa tvåvägs med tillägg
av fastalet. En trefas tvåvägskoppling är likvärdig med en sexfaskoppling
utom däri, att strömmen i förra fallet varje ögonblick går genom två
seriekopplade likriktarelement men i det senare fallet blott genom ett.
Förlusterna genom spänningsfallet i likriktarelementet bli därför dubbelt så
stora med tvåvägskoppling som med envägskoppling. Däremot behöver
likriktarelementet i den för ögonblicket ej använda grenen av
tvåvägskopplingen endast spärra för hälften så stor spänning som i envägsfallet.
Slutligen må påpekas, att tvåvägskopplingarna ej med nödvändighet
erfordra transformator, i de fall då det matande nätet har samma fastal
som likriktaren och spännings- och isolationsförhållandena så tillåta. De
användas speciellt vid torrlikriktare men mera sällan vid jonventiler, där
man önskar en gemensam katod för alla ventiler.
Vid högre antal kommuteringar per växelströmsperiod utnyttjas
likriktar-elementen dåligt, men även härför finnes bot i de s. k. strömsugar
kopplingarna. Dessa möjliggöra parallelldrift av likriktare, vilka tillföras från
varandra fasförskjutna växelströmmar. Tack vare en s. k. strömsugare
(sug-transformator) bringas de båda likriktarna att taga var sin del av
likströmmen, trots att deras pulsationer och alltså i varje ögonblick avgivna oglättade
likspänningar ej äro lika annat än i fråga om det aritmetiska medelvärdet.
Den mest använda av dessa kopplingar är dubbel trefas, där de båda
likriktarna matas av två Y-kopplade lindningar, som äro vända i förhållande
till varandra enligt fig. 13: 5. Likspänningens aritmetiska medelvärde
ändras ej härav, men den utgående oglättade likspänningen får dubbelt
så många spänningsmaxima som förut, och dess pulstal blir 2-3 = 6.
Den avgivna likspänningen är vid en vanlig enfas tvåvägslikriktning
enligt fig. 13:1 lika med medelvärdet av sinushalvvågen eller ungefär 90 %
av den tillförda växelspänningens effektivvärde. Kommuterar man tätare,
utnyttjas blott den högsta delen av spänningsvågen, och den avgivna
likspänningen stiger för att i gränsfallet med ett stort antal kommuteringar
och vid därför behövliga transformatorfaser och likriktarventiler närma sig
växelspänningens fulla amplitudvärde, som är \f2 gånger dess
effektivvärde eller 141 % därav (se fig. 13: 23).
Vid en strömsugarkoppling är man beroende av att belastningen måste
uppgå till ett visst minimivärde, för att strömsugaren skall kunna fylla sin
uppgift att låta de två likriktarna brinna oberoende av varandra. Om
belastningen sjunker under detta värde, blir strömsugaren helt eller delvis
overksam, och likriktaren övergår till att arbeta, som om strömsugare ej
funnes. Den avgivna likspänningen stiger härvid i motsvarande grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
