Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - E. Ångpannor - 5. Konstruktionssynpunkter och utvecklingstendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
andra sidan önskar man ofta god värmeackumuleringsförmåga hos pannan,
dvs. mycket vatten i densamma, så att eldningen icke oavbrutet behöver
anpassas efter belastningen. En dylik anpassning är nämligen svår att
få till stånd, särskilt vid eldning med styckekol eller liknande bränsle.
Det går lättare att med eldningen följa belastningsvariationerna, om pannan
eldas med kolpulver eller olja. Detta gör, att typvalet också blir
beroende av om pannan skall eldas med styckekol o. d. eller med kolpulver
eller olja.
Den verkningsgrad, som kan erhållas vid en ångpanna, beror till stor del
på hur stora kostnader man anser sig kunna lägga ned på förvärmare etc.,
men naturligtvis även på utförandet av själva pannan. En höjning av
verkningsgraden medför i allmänhet ökat kapitalutlägg med ökad ränta och
amortering. Dimensioneringen blir alltså ej enbart en teknisk utan även en
driftekonomisk fråga.
Vid pannor, som äro avsedda att täcka värmebehovet och eventuellt även
kraftbehovet för industriella anläggningar, kan man i stort sett på förhand
beräkna produktionsbehovet och fastställa de tider, då anläggningen
behöver leverera ånga. Därvid användas oftast pannor med stort vattenrum, så
att man får enkel eldning. För pannor, som äro avsedda huvudsakligen att
driva reservmaskineri vid elektriska anläggningar, fordras kortaste möjliga
uppeldningstid. I sådana fall användas i nyare anläggningar pannor med
mycket litet vattenrum och därtill kolpulver- eller oljeeldning, för att det
skall bli lättare att med eldningen följa belastningsvariationerna.
Utvecklingen har gått från cylindriska pannor med eller utan tuber till
pannor med vattenrör eller till pannor, bestående så gott som uteslutande
av vattenrör — förutom förvärmare och överhettare. Fortfarande äro dock
de äldre typerna till antalet ojämförligt dominerande.
De cylindriska pannorna ha i regel stort vattenrum. De ge alltså god
acku-muleringsförmåga men ha också lång uppeldningstid, uppgående till i regel
flera timmar. Till den långa uppeldningstiden bidrager också, att dessa
pannor ofta äro försedda med mycket murverk, som kräver försiktighet vid
eldningen. De cylindriska pannorna bli mycket skrymmande och kunna
lämpligen ej utföras i stora enheter. Som maximum kan man räkna med en
eldyta av 150 à 200 m2, motsvarande en produktion av ca 5 ton ånga per
timme.
Vattenrörpannorna ha tämligen litet vattenrum, varigenom ganska snabb
uppeldning är möjlig. Detta gäller särskilt de modernaste pannorna med
ringa murverk eller väl kylt murverk. Platsbehovet är jämförelsevis litet
för alla vattenrörpannor och i synnerhet vid moderna strålningspannetyper,
såsom t. ex. de båda nyaste strålningspannorna vid Västerås kraftverk.
Vanliga vattenrörpannor byggas normalt för upp till ca 600 m2 eldyta,
motsvarande upp till 15 à 20 ton ånga per timme, under det att de moderna
7-243895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
