- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 3. Kraftstationer : kraftledningar : ställverk /
176

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - E. Isolatorporslin - F. Linjestödisolatorer - 1. Konstruktiva detaljer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

fulla egenskaper som isolermaterial och är, såsom redan tidigare nämnts,
det enda isolermaterial, som i praktiken är användbart utomhus.
Tryckhållfastheten är ca 1 000—5 000 kg/cm2 och draghållfastheten ca 140—300
kg/cm2. De lägre siffrorna avse härvid större dimensioner. Med avseende på
bearbetbarheten märkes, att porslinet i färdigbränt tillstånd kan
formförändras endast genom slipning.

F. Linjestödisolatorer.

1. Konstruktiva detaljer.

Fordringarna på linjestödisolatorer voro till en början relativt låga och
givetvis anpassade efter vad porslinsfabrikanterna då kunde åstadkomma.
Isolatorer, bestående av ett enda stycke, användes blott för de lägsta
spänningarna, under det att man vid de högsta driftspänningar, för vilka
stödisolatorer kunde ifrågakomma, använde ända till fyrdelade sådana.
Orsaken var, att det befanns svårt att torka tjockväggigt gods, utan att sprickor
uppstodo. Isolatorerna tillverkades på grund därav företrädesvis i delar,
vilka hopfogades med cement.

Drifterfarenheterna blevo emellertid dåliga, till följd av att cementen icke
var volymbeständig. Den ökade i volym under bindetiden, och isolatorerna
sprucko i regel efter några år. En viss förbättring erhölls, genom att de
ytor, som måste komma i beröring med cementen, överdrogos med fernissa
eller oljefärg, för att anliggningen ej skulle bli för stum. Ferniss- eller
oljefärgsskiktet minskar nämligen så småningom i tjocklek genom torkning,
dvs. genom de flyktiga beståndsdelarnas avdunstning. Om cementen ej är
volymbeständig, får den sålunda tillfälle att utvidga sig utan att utöva tryck
på porslinet. Därigenom ökas isolatorns livslängd med den tid det tager för
cementen att utfylla det sålunda uppkomna tomrummet.

Bättre resultat med delade isolatorer ha erhållits, sedan det blivit möjligt
att framställa volymbeständig cement. I stor utsträckning har man också
gått över till drevade isolatorer, i den mån delade isolatorer fortfarande
kommit till användning.

Sedan det blivit möjligt att framställa isolatorer med tjockväggigt gods,
synes det ej föreligga någon anledning att vid spänningar under 22 kV
använda linjestödisolatorer i flera delar. Vid Vatten fallsverkets
anläggningar följes därför numera den regeln att i nämnda fall alltid använda
odelade isolatorer. För 22 kV och högre spänningar ha sedan år 1921
inköpts uteslutande drevade linjestödisolatorer. Drifterfarenheterna av dessa
ha varit mycket goda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free