Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Luftledningar - C. Beräkningsnormer - 2. Uppspänning och nedhängning - 3. Stolphöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
egen vikt, dels eventuell tillsatslast av vind och is, rimfrost och snö. Härvid
ökas i första hand den vertikala komposanten av inspänningskraften men
därjämte även den horisontella komposanten, ehuru i mindre grad.
En ledares nedhängning är även beroende av temperaturen samt av
materialets elasticitetsmodul, som utgör ett mått på töj ningen. Vid ökad
temperatur utvidgar sig materialet, och linbågen och därmed även ledarens
nedhängning ökas; vid lägre temperatur blir förhållandet omvänt. Enligt
SEN 12 skola ledare uppspännas så, att påkänningen icke överstiger vissa
värden vid vissa extrema belastningsfall.
Fig. 20: 2 och 20: 3 visa som exempel nedhängningen samt den
påkänning i kg/mm2, med vilken uppspänningen för ledningar av klasserna
III—VI i normala fall lämpligen kan ske, för att normernas bestämmelser
ej skola överskridas. Diagrammen ånge de nämnda storheterna som
funktion av temperaturen för obelastad ledare av koppar vid vindstilla och med
spann av 30—100 m. Det visar sig exempelvis, att en 16 mm2 koppartråd
i ett 80 m normalspann bör vid 0° C och vindstilla uppspännas med 7-16 =
112 kg, motsvarande en nedhängning av 1,03 m. Uppspänningen kan
kontrolleras, antingen genom en i tråden insatt fjädervåg (dynamometer) eller
genom uppmätning av nedhängningen.
3. Stolphöjd.
Stolphöjden bestämmes så, att den nedersta ledarens lägsta punkt vid
vindstilla och +50° C skall komma minst så högt över marken, som ovan
angivits under B, varjämte hänsyn måste tagas till 1939 års föreskrifter
beträffande ledningens höjd i förhållande till andra ledningar och
trafikleder.
Vid fullkomligt plan terräng kan den erforderliga stolphöjden över
marken enkelt fastställas med kännedom om ledarens minimihöjd över marken
och nedhängningen. I praktiska fall måste man alltid räkna med en viss
marginal med hänsyn till ojämnheter i marken o. d. Vid korsning av vägar
m. m. måste stolparna tagas i erforderlig grad längre i enlighet med
gällande bestämmelser. Stolpens djup under markytan beror på stolpens
höjd och den belastning, som den är utsatt för, samt markens beskaffenhet.
I samtliga fall måste stolpen nedsättas till frostfritt djup. Enligt 1939 års
föreskrifter bör en 10 m stolpe vara nedsatt minst 1,5 m under normala
förhållanden. Djupet bör ökas med 12 cm för varje överskjutande meter
stolplängd.
Vid mindre starkt kuperad terräng kan man i allmänhet reda sig med
den enligt ovan beräknade normalstolpen. Om marken är mycket kuperad
eller om det är fråga om en ledning för hög spänning med dyrbara stolpar,
måste man avväga marken i ledningens sträckning, upprita en profil där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
