Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
gjort det skyggt, som om hon tiggt om att få
göra det. Nu gjorde hon det, som om hon velat
ge honom något med det. Ooh det tyckte han
om.
Han vände handen och fattade hennes och drog
den upp mot sig, medan han sträckte den
andra armen efter henne. Hon förstod, vad han ville,
och böjde sig över honom, ooh de kysste varandra
hjärtligt. Den kyssen sade henne, att nu kom
också hans känsla med i förlåtelsen. Hon
genomströmmades av en lycka, som gjorde henne
stark.
Hon kysste honom än en gång och såg varmt
på honom. Det låg något moderligt i hennes
blick. Hon tänkte på att han nog efteråt skulle
vara tacksam för dessa ögonblick.
Det ringde, och Gunnel förstod, att det måste
vara Hilma Groth.
— Jag skall gå och se vem som kom, sade
hon lugnt, lade ett och annat till rätta omkring
honom och flyttade en bok, som han börjat läsa,
inom räckhåll, nickade åt honom med ett
gladare leende, än hon haft på länge, och lämnade
honom sedan.
När hon satt i bilen bredvid Hilma, kramade
hon hårt sin väns lilla fasta, breda hand.
— Han var hjärtlig mot mig, ban såg på mig
som förr, fast han inte visste, att jag höll på att
bli sjuk och skulle fara min väg! Han tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
