Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och du behöver inte vara rädd. Vill du säga farväl
till mig?
Fastän hon hastigt hade återvunnit herraväldet över
sig själv, såg hon upp på honom i djupaste förtvivlan.
— Om ... om ... om Winapie ... började hon med
skälvande stämma och höll så upp.
Men han grep den outtalade tanken och svarade:
— Ja. Men i samma ögonblick, som det förfärliga i
den, slog ned i honom fortsatte han: — Det törs vi
inte tänka på. Det finns inte minsta sannolikhet för
det. Vi får inte lov att dröja vid den tanken.
— Kyss mig! viskade hon i det hennes ansikte
klarnade upp. Så vände hon, sig om och gick.
— Tag ned tältet, Pierre, sade hon till båtföraren,
som hade legat vaken och väntat på att hon skulle
komma tillbaka. Vi skall vidare!
Vid skenet från elden såg han med sin skarpa blick
hur pinat hennes ansikte såg ut, och han mottog den
säregna ordern, som om det var den naturligaste sak
i världen. Oui, madame, sade han förekommande.
Vilken väg... Dawson?
— Nej, svarade hon mycket lugnt och likgiltigt.
Uppåt... ut... Dyea...
Varefter han kastade sig över de sovande
båtkarlarna, sparkade dem ut ur deras filtar, och de kommo
brummande i gång med arbetet, under det hans
stämma, darrande av iver, gällt ljöd ut över hela lägret.
I en handvändning var mrs Saythers lilla tält nedtaget,
grytor och pannor voro hopsamlade, filtarna samman-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
