- Project Runeberg -  Hans fäders Gud (Norden) /
59

(1941) [MARC] Author: Jack London
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid dörren till stugan tvekade spelaren ett
ögonblick i undran över, vad det var för en märkvärdig
man, som hade kommit honom till hjälp, och hans
sinne var uppfyllt av tvivel.

Men då ljuset blivit tänt, såg han, att det var en
mycket ordentlig stuga, utan andra invånare, och han
tände sig hastigt en cigarrett, medan den andre lagade
kaffe. Hans muskler slappades i värmen, och han
lutade sig tillbaka med halvt låtsad likgiltighet, under
det han genom rökringarna uppmärksamt studerade
Uris ansikte. Det var ett kraftigt ansikte, men den
styrka, som låg i det var. av det säregna slag, som är
sig själv nog och icke har förbindelse med något annat.
Fårorna i det voro så djupa att de nästan liknade ärr,
och det fanns icke ringaste antydning till humor eller
glättighet till att mildra de hårda dragen. Ögonen lyste
kalla och grå under de tjocka buskiga ögonbrynen. Det
fanns djupa hålor i kinderna under de höga kindbenen,
som gav åt ansiktet något visst frånstötande. Hakan
och underkäken tydde på målmedvetenhet, vilken, som
det framgick av den smala pannan, var mycket ensidig
och, om det var nödvändigt, skoningslös. Allt var hårt
och barskt — näsan, läpparna, stämman, draget kring
munnen. Det var ett ansikte, som tydde på att här fanns
en man, som levde mycket ensam och icke var van vid
att fråga världen till råds; en man, som ofta om
nätterna kämpade med änglar och gick den nya dagen till
mötes med sammanpressade läppar, för att ingen skulle
ana hans kamp. Han var en svåråtkomlig men djup
natur, och Fortune, som i sitt eget förhållande till män-

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansfag/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free